Don't mind me, I'm just a son of a gun -

Varför är det så jävla svårt att vara glad?

Grät, släppte skolan, såg på Vampire Diaries, var vaken hela natten, skrattade sönder åt gag reel. Ian Somerhalder är en underbar människa och jag älskar honom.

Idag vaknade jag av att det liksom knackade i väggen, och eftersom jag sett för mycket på Supernatural blev jag helt freaked out (det finns ett avsnitt med ascreepy barn som bor i väggarna så ja...) men hackspettar finns tydligen på vintern med, så jag hoppas att det var en sån. Åt frukost och matade Jackson och såg på tv och skrev lite och spelade The Witch's House. Klarade ut det spelet idag ♥

Idag ringde också min mentor. Hon snackade om mina betyg och mejlet mamma skickade till henne igår, fast hon pratade med pappa och inte med mig. Fick höra att hon bokat en tid hos skolans kurator åt mig. Jag behöver inte gå, but it fucking pissed me off anyway. Like, wtf? YOU DON'T FUCKING DO THAT. Hon sa även att vi ska snacka om hur vi ska göra i början av terminen. Mamma sa också att hon kommer skicka mig till BUP.

... :))))))))))

Jag vill inte mer nu. Det räcker. Jag vill inte till skolan sen igen, för what's even the point? Jag kommer inte komma in på den gymnasielinjen jag vill gå i alla fall. Jag kommer tvingas till att gå en annan, och även om de är ganska lika så är det ju inte självvalt. Det var väl det som var meningen med gymnasiet, eller hur? Att jag skulle få välja? Nu får jag inte det. Jag ser ingen mening med att ens orka försöka då.

Jag tänker inte gå till skolan nästa termin. Jag kommer tvingas och det kommer bli bråk och det kommer bli värre, men jag åker aldrig mer dit igen. Jag mår ju bara sämre där och det viktiga är väl att jag ska må bra, eller hur? That's what mom told me, that's what dad thinks. Så om jag mår dåligt i skolan ska jag inte gå dit 'cause logic.

Usch. Jag vill bara att Paprika ska komma hit och krama mig, bara vara med mig. Jag behöver det.

2012-12-21 @ 15:10:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Jen

Alltså människa </3
Jag slutade gå till skolan för en månad sen, bara för att skithålet fick mig att vilja försvinna från jordens yta. Min farsa tyckte likadant - att det som betyder något är att jag mår bra och inte hurdana mina slutbetyg blir.
Han hoppades att jag skulle må bättre om jag fick vila en stund, komma tillbaka till skolan med nya krafter liksom. Men så såg han såren på mina handleder och han tvingade mig att gå till BUP. Där fick vi veta att jag tydligen är djupt deprimerad och behöver medicin för att klara mig ur det.
Än så länge ser jag inte hur det skulle kunna bli bättre på något sätt och jag vägrar fortfarande att gå tillbaka till skolan. Mest för att jag vet att allt kommer att bli så jävla mycket värre när alla undrar vad jag tog vägen och hur mycket jag ligger efter i allt skolarbete. Jag kommer aldrig komma in på någon linje jag vill gå på om jag stannar hemma, men ärligt talat bryr jag mig inte. Jag kommer att vara olycklig hur som helst.

Hoppas att det kanske känns lite bättre när du vet att jag känner likadant, går igenom ungefär samma sak. Att du inte är ensam. Ellernåtsånt.

Svar: Alltså aw Jen </3 I had no idea about this (that's the scary part - you never know about people) :c kram, okej? Massor med kramar. Hoppas det blir bättre för dig sen någon gång <3

Frida

2012-12-21 @ 18:30:02

Postat av: Jen

Jag överlever nog :)
Se bara till att inte sluta kämpa, vad som än händer, alright? <3

Svar: Bra C:Okej, ska försöka <3

Frida

2012-12-21 @ 20:21:57

Trackback