Don't mind me, I'm just a son of a gun

Skolkade från spanskan för att plugga NO. Fick panik i början av mattelektionen för att jag insåg att det snart var dags för utvecklingssamtal, så jag satt typ och nästan grät.

 

Utvecklingssamtalet gick... jag vet inte. Bra på ett sätt men dåligt på ett annat.

 

Det började med att vi pratade om mig, hur jag mår. Min mentor vet nämligen om att jag inte mår så bra. Bland det första mamma sa var att vi skulle ta en sväng förbi kuratorn senare, vilket gav mig panik och jag satt och skakade på huvudet. Sen fattade de att det var jobbigt och började prata om ämnena istället. Jag klarar mig bra i allt - vissa lärare har skrivit att jag har en större potential som jag inte visar, och min mentor sa att jag skulle ta det som något bra. Alltså, att jag kan visa mer så fort jag mår bättre. Sen pratade vi om mina mål, och de ville sätta personliga mål såsom "må bättre". Grejen är den att jag inte kan lova att göra några förbättringar där. Liksom, när jag mår okej så är jag okej - några sekunder senare kan jag sitta och gråta och gå sönder totalt. Jag bestämmer inte att "nä nu jävlar ska jag må bra och ta tag i det här!" Det funkar inte så. Sen snackade de om kurator och ungdomsmottagning och skit igen så jag var typ gråtfärdig. När mamma skulle gå fick jag den där känslan man fick som barn när man gick på dagis och grät för att ens förälder gick. Yeah, I cried.

 

Fick åka hem, så mamma och jag har varit på IKEA och köpt köttbullar och freakat ur för att en fucking clown dök upp på en tv-skärm (HAHHAHAHAHAHHA ÅH GUD ALLA STIRRADE HAHAHAHAHAHAHHA) och så har vi sett på tv och ätit lunch och ätit chips och jag visade Petter Happy Tree Friends och HAHHAHAAHHAHAHA han tycker jag är ett psykfall helt nu <33333333

 

Så, jag mår bra nu igen. Ska inte plugga idag eller imorgon eller på lördag (inte på söndag heller...), så idag ska jag koncentrera mig på projekt, noveller och Arkham Asylum C: