Don't mind me, I'm just a son of a gun

Idag kom en kompis på att han ska bli tatuerare när han blir stor, och jag lovade att han skulle få tatuera mig om han ville. Nu sitter han och skissar på olika tatueringar som jag ska få se sen, alltså jag ger honom fria händer på dem och så gör han såna han tror passar mig. Typ. Han hade fått flera idéer sa han. Sånt här gör mig helt cplycklig ok ♥

 

Så jag har ju självklart tänkt en del på tatueringar idag. Jag vill ha bandrelaterade saker, till exempel vill jag ha Green Day's heart grenade, Simple Plan's smileys de har på NPNHJB, blink-182's smiley, en liten stekpanna någonstans (jamen Skillet xD) och så typ någon textrad från någon låt med ATL och MCR. Mamma har sagt att jag inte borde göra något bandrelaterat med denna förklaring: "Tänk om det kommer ut att en av bandmedlemmarna är pedofil, har mördat någon eller något hemskt? Vill du ha något som representerar bandet på dig för alltid då?"

Jag tänker ju inte riktigt så. Jag tänker såhär, att de banden har ju betytt något för mig. De fanns där när ingen annan gjorde det. För mig kommer tatueringarna påminna mig om den tiden jag behövde dem som mest, den tiden de räddade mig. Tatueringar har ju en personlig betydelse, har en tanke/berättelse bakom sig, och min är att jag inte skulle ha klarat mig utan musiken. Vad jag får höra senare, vad folk tycker och tänker om mina tatueringar, det bryr jag mig inte om. Det är min kropp, mina tatueringar, mina minnen. Min historia. Ingen annan ska ha något med det att göra.

 

Något jag relaterar till tatueringar, det är piercings. Man kan ju göra dem i vissa tatueringsstudios, och de är också något man behöver tillstånd av sina föräldrar att ta, om man är under 16 (tror jag det är). Jag vill pierca mig, i läppen. Antingen en vanlig svart ring, som Andy Biersack har: