I don't wanna be buried in a pet sematary
Igår såg vi Pet Sematary. Fyfan alltså. Jag tycker egentligen inte särskilt mycket om Stephen King (yeah go on, judge me) efter att ha sett The Mist och The Shining, då jag trodde att de båda skulle vara mycket läskigare än vad de egentligen var. Men Pet Sematary var asläskig - men jag gillar fortfarande inte Stephen King. En läskig film kan inte rädda honom xD
Alltså, jag vet inte hur man ska förklara filmens handling, så det här är kopierat från imdb:
"Behind a young family's home in Maine is a terrible secret that holds the power of life after death. When tragedy strikes, the threat of that power soon becomes undeniable.
The Creeds have just moved to a new house in the countryside. Their house is perfect, except for two things: the semi-trailers that roar past on the narrow road, and the mysterious cemetary in the woods behind the house. The Creed's neighbours are reluctant to talk about the cemetary, and for good reason too."
Och på svenska heter filmen Jurtjyrkogården, då sematary är felstavat (det stavas ju egentligen cemetary) :') först när det stod så i början på filmen blev Petter och jag helt wtf, men it makes sense när man kommit en bit i filmen.
Alltså, jag var inte rädd för Gage eller spöket (som ni kommer veta vilka det är om ni ser filmen, vill inte spoila), utan jag var rädd för en fucking katt och Zelda. (Zelda var en person med någon sjukdom, typ ryggmärgshornhinneinflamation eller något sånt, kommer inte ihåg. Hon såg ut som ett monster. Det är allt jag säger om henne.)
Har sovit i drygt två timmar i natt, och är förvånansvärt nog inte trött. Datorn låter så mycket och jag vill inte väcka någon i familjen, så jag ska nog kopiera in lite rollinlägg från mobilen och skriva på Billie (för hand).
Kommentarer
Trackback
