This is my open letter, this is something to remember
Igår mådde jag dåligt, fysiskt och psykiskt, så jag vet inte om det kändes som om jag höll på att bli sjuk pga actually sick eller för att jag typ grät största delen av förmiddagen. Liksom, hade stört ont i huvudet hela dagen, trots att jag tog ipren två gånger, och hade ont i hela kroppen och frös.
Men för att vara lite positiv så såg jag klart på säsong 2 av Skins (...fast det var inte så positivt för det var sorgligt :c) och åt rabarberpaj med glass C:
Idag ska jag kanske till Kaknästornet, men det lutar åt ett nej då det regnar ute och hela grejen med tornet är ju utsikten, eh. Vet att jag i alla fall ska till Paprika på eftermiddagen/kvällen, beroende på om vi ska iväg eller inte. Ska hjälpa honom att flytta och sen ska jag till Grönan och se Tenacious D med mamma och Petter (för Paprika kunde inte följa med uhuhuh </3). Vet inte riktigt vad som händer efter det, om jag stannar hemma eller åker till Paprika igen, men vi får se.
Funderar också på att sluta blogga pga inget händer någonsin i mitt liv. Liksom jag åker fram och tillbaka till Paprika, läser böcker, ser på filmer och tv-serier, spelar tv-spel, and that's about it. (Jag finner mig inte som en intressant människa heller, men alla har sin egen syn på vad som är intressant har jag märkt.) Det enda "speciella" jag gör är att gå på shitloads of concerts och så ska jag till Berlin över nyår, men that's about it :c
Fast allt kanske ändras till gymnasiet, med tanke på att allt kommer att bli nytt och sånt.
Apropå gymnasiet så har jag en sjuk jävla ångest inför skolstarten, since I've got a case of social anxiety och är rädd för människor och knappt hittar där. Sa till pappa att det är lugnt och att jag bara vill veta vilken hållplats jag ska av på, men det är ju inte alls lugnt. Panikångestpanikångestpanikångest :c
Kommentarer
Postat av: Moa
okej firstly så är ditt liv inte alls ointressant sådeså, du har den intressantaste bloggen jag läser honestly, och secondly så hade jag också världens jävla ångest innan jag började ettan och det var jättejobbigt, men verkligen ALLA är lika desperata efter att inte bli ensamma, så chansen är ganska stor att du bara behöver svara på tal och ändå lyckas skaffa kompisar - allas desperation funkar liksom till ens fördel sort of, är min erfarenhet (plus att alla de där lärakännavarandraövningarna man alltid får göra i början faktiskt funkade ganska bra för en gångs skull). IT WILL ALL BE OKAY OK? C:
Svar:
Frida
Trackback
