And perfect boys with their perfect lives

Nobody wants to hear you sing about tragedy

Alltså okej jag vet inte hur jag mår längre. Började må bättre (därav comebacken) och nu är jag något jävla mellanting. Igår kastade mig ned i det där djupa svarta hålet igen och jag mådde alltså skit hela dagen och nu är jag typ en zombie. Jag känner ingenting, och jag tycker om det. Det borde skrämma mig men fuck it.
(behövde få skriva av mig ugh)
 
Idag var jag på BUP och fick klartecken på att 1: jag har social fobi och 2: jag ska få hjälp för det med start efter nyår. Det känns ganska bra, vill så gärna bli av med det här nu. Har haft det för länge.
Åt på McDonalds till lunch med mamma för fuck att vara nyttig~ (Fast jag förtjänade att få vara onyttig för jag har inte ätit något onyttigt förutom choklad [som enligt mig inte räknas för det är bra för hjärtat och själen] på månader nu)
Hade min sista historialektion idag, så läraren hade tagit med sig fika. Sen att vi fick se bilder och videos från koncentrationsläger och pratade om hemskheter runt andra världskriget gjorde liksom ingenting.
 
Just nu sitter jag och gör precis ingenting fastän jag borde plugga japanska. Tjoho.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0