Don't mind me, I'm just a son of a gun

Alltså okej, igår sög verkligen. Med lite perspektiv på allt så insåg jag verkligen precis hur mycket. Jag hatar såna dagar, hatar när jag inte orkar med allt och bara känner för att ge upp på allt och känner mig så jävla hopplös. Det finns liksom inget ljus längre fram, if you know what I mean. I can't see it anymore.

 

I alla fall så har jag studiedag idag. Började med att jag vaknade strax innan halv tio och åt frukost med mamma samt såg på Twin Peaks. Eller ja, vi såg ett alternativ slut och HAHAHAHAHA jag orkar inte den serien är så hemskt skum </3 Vi hade även intressanta diskussioner om hur till exempel killar kan komma undan med att de är just killar medan tjejer får skit för att de är just tjejer, och hur barn inte får lära sig någon som helst respekt om lärarna är passiva. Sen har jag pratat med mamma om hur jag mått den senaste veckan och hon har nu mejlat min lärare. Dels var det för att hon ville berätta för min mentor att jag inte kommer till skolan den artonde, för då ska jag till BUP (insåg förresten att den artonde är det exakt två år sedan jag såg MCR live PRECIOUS BABY ANGELS) och lite annat som hon ville ta upp. Sedan gick i iväg till Rusta och jag blev uttråkad och sprang runt och kallade vår vagn för Fido, sjöng på Marilyn Manson-låtar och luktade på alla parfymer som fanns C: Sen satt vi på någon betongsak utanför och åt chips tills vi var tvungna att gå och hämta Liv. Sen jag kommit hem har jag ätit upp det som fanns kvar i chipspåsen, ätit Nutella och Fluff (oj fan vad nyttig jag är herregud </3) och fått mamma att lyssna på Sleepwalker. Nu är det så att jag borde plugga, men istället har jag gjort en spellista på Spotify - All-time-favorite-songs - och funderar på att göra en uppgift jag fick av Paprika, nämligen att läsa igenom alla hans noveller och bedöma vilken han ska ge sin svenskalärare. Klart jag hjälper till med sånt - han skriver ju så underbart ♥

 

Jag har förresten kommit på att det både suger och äger att vara tonåring. Jag menar, om man bortser från hur jävla nere och värdelös man känner sig så kan man ju alltid nästan äta precis hur mycket som helst utan att må illa och vara vakna en hel natt och ändå inte sova förrän det blivit natt igen... Jag har också kommit på att prov är helt jävla värdelösa, för de visar egentligen inga kunskaper - det handlar bara om att komma ihåg all skit de tycker att man ska kunna, vilket gör att det inte blir en rättvis chans för många, bland annat mig. (Mitt minne har alltid varit lite asdfghsdfghdfgh, men det har blivit värre sedan jag började må såhär dåligt. Det är därför jag inte fixar skolan. Hade de uppfunnit ett effektivare sätt att visa sin kunskap på hade jag säkert varit ett snäpp högre upp i flera ämnen, men nu är det ju tydligen bara minnet som räknas. Fuckers </3)