Don't mind me, I'm just a son of a gun

Dagen började med att jag försov mig (jag vaknade typ 20 minuter efter att jag skulle ha gått), så jag fick typ skynda mig massor och lyckades bli endast tio minuter sen. Var lite oroligt under spanskan eftersom de snackade om ett läxförhör jag inte varit med på, men det gick väl bra. Alltså, jag gjorde inte förhöret, men lektionen gick hyfsat bra. Under matten så gjorde jag faktiskt tre sidor och var så sjukt stolt över mig själv, trots att jag messat med mamma under lektionen och var på gränsen till tårar ungefär de sista tjugo minuterna. Kunde typ inte koncentrera mig på bilden så jag kladdade lite - man ska göra ett porträtt av någon man ser upp till och jag har valt Austin Carlile, så jag satt och försökte lista ut hur jag skulle rita. Kladdet blev fint, om än oseriöst, och eftersom Märta sa att det liknade honom så ska jag försöka göra det i större format nu. Satt och lyssnade på musik och läste under lunchrasten, som den sociala unge jag är. På hemkunskapen så fick jag göra mitt praktiska prov (fransk omelett med stuvning skulle göras på en halvtimme, och man skulle även hinna städa köket och duka under den tiden) och eftersom jag 1) suger på att laga mat och 2) inte visste exakt hur det skulle se ut/vara så improviserade jag. Den var tydligen så god att Märta ville sno hela omeletten, haha. Sen istället för att gå till NO:n så gick jag, Smurf och Ronja för att göra det muntliga nationella provet i matte, vilket gick... hyfsat bra. (Pratade i alla fall lite, var sjukt stolt okok) Visste inte ens vad filmen Davod visade på NO:n handlade om pga kom in i slutet (det hade med Big Band och Einstein and sheisse att göra, mer minns jag inte) och kunde inte koncentrera mig tillräckligt för att jobba med frågorna senare.

 

Idag har jag även varit hos BUP. Det blev ett litet drama om BUP förra veckan pga ville inte gå osvosvosv. Den här gången kom pappa och hämtade mig från skolan, och jag är ganska säker på att det var för att se till att jag inte försvann iväg någonstans. Han fick vara med på mötet och vi pratade lite om varför jag inte vill gå dit och sånt, och nu är jag fri. Jag behöver inte åka in dit igen, om jag inte vill. (Dock lovade jag att söka hjälp om jag börjar må så dåligt att jag planerar självmord - vilket aldrig kommer hända - och så ska mamma och pappa på några möten där för att prata om vad de kan göra för att hjälpa mig, så yeah it sounds fair c:) Det känns jävligt bra just nu, faktiskt. Även om mamma anser att jag är tillbaks på ruta 1 igen så är jag egentligen på ruta 2, för BUP drog mig tillbaks till mina gamla vanor och mitt gamla beteende. Jag har stått emot, och det är det jag borde få cred för.

 

Jag vill bara passa på att säga att om någon som läser den här går till BUP eller har funderat så; för mig var BUP fel alternativ, och så är det ibland. Det förstod till och med psykologen jag pratade med. Jag promotar inte att inte åka till BUP/söka hjälp och jag försöker inte få dem att framstå som dåliga. Som jag skrev - BUP var inte rätt alternativ för mig. Vill du söka hjälp hos dem? Go for it. Really, do.

 

Borde typ plugga och packa nu, men är rätt trött pga för mycket hände idag. Ska nog bara hämta väskan och slänga ner kläder lite på måfå och spela tv-spel, för det låter trevligt. Längtar som inihelvete till imorgon, för jag saknar Paprika och jag vill ha kramar och han har snackat om vad vi kan göra under helgen och det låter så jävla perfekt och åh jag saknar min lilla kattunge okej he's really precious ;w;