Don't mind me, I'm just a son of a gun

 

Idag är det ett år sedan jag såg 30STM live. Ett år sedan jag stod på Grönan och skrek till Kings And Queens, This Is War och Up In The Air. Ett år sedan någon hade lagt en förpackning blåbärsyoghurt på marken som gjorde skorna kladdiga.

 

Den viktiga delen av dagen är dock inget av det jag skrev, utan den viktiga delen är att pojken jag höll i handen, han var min.

 

Idag är det ett år sedan vi blev tillsammans.

 

Jag minns det fortfarande. Jag skulle åka hem och lämna saker och han skulle någon annanstans, och hur jag på tunnelbanan till centralen var irriterad på ett gäng killar som dummade sig, och hur allt bara försvann när jag fick sms:et "Jag tror förresten att jag är jättekär i dig", och jag insåg att jag kände likadant. Jag minns att han frågade mig om han fick kalla mig för sin flickvän och jag log fånigt och dumt och svarade ja. Jag minns hur vi bara log mot varandra när vi träffades igen och pussades på spårvagnen och testade att säga det högt: Vi är tillsammans.

 

Jag älskar dig, Frej. Mer än allting annat ♥