Don't mind me, I'm just a son of a gun

Så 1 år och 8 månader senare har jag tröttnat på att jag blir dömd av mina "kompisar" i skolan för att jag till exempel säger nej till dem för att åka till min pojkvän istället för att hänga med dem. Jag tror inte att folk förstår hur jävla jobbigt det är att vara i ett distansförhållande eller hur svårt det är att få det att fungera - hell, det tog oss ett år innan vi hade accepterat läget och lärt oss leva med det! Det ÄR jättesvårt att knappt se sin älskling när det känns som att alla runtom en träffar sina partners varenda dag.

 

Jag träffar Frej från fredag till söndag tre gånger i månaden (förut var det alla helger, men sen började jag att bråka som inihelvete med mamma och pappa om att jag aldrig var hemma och att det var en katastrof de gångerna jag var tvungen, så nu måste jag vara hemma en helg i månaden vilket suger arsle; inte för att jag hatar att vara hemma, men det betyder att jag ser Frej ännu mindre). Jag slutar runt halv tre, ibland två, på fredagar, och det tar mig två timmar att komma fram till Västerås vartän jag åker från, så det spelar ingen roll om det är hemifrån eller skolan. Det tar mig två timmar i alla fall, så jag är vanligtvis framme vid halv fem. På söndagar åker jag tjugo i åtta från Västerås central och återigen tar det mig drygt två timmar att komma hem (lite mindre eftersom jag inte måste vara framme tidigare för att köpa biljetter + får skjuts från tunnelbanan så att jag slipper väntetiden med bussar). Räknar man ihop alla timmar jag inte är med honom från fredag till söndag så blir det alltså två dagar jag är med honom. Jag ser honom alltså sex dagar i månaden, och folk klagar på att jag inte kan ditcha honom en helg för att hänga med dem.

 

Det är inte rättvist någonstans. Det är inte rättvist att jag blir dömd av personer som antingen är singel, själv har haft ett distansförhållande eller har partners från samma skola. Det är inte rättvist att jag knappt får se min bästa vän för att vi inte bor i samma stad. Det är inte rättvist att jag ska få skit för att jag inte kan ge bort DE ENDA DAGARNA jag kan se honom på. För det är dyrt, det är dyrt och tröttsamt att hela tiden se till att jag har minst 300 kr på mitt konto för att kunna åka fram och tillbaks. 300 är inte så mycket bara sådär, men då måste vi tänka att det är 300x3=900, så nästan hela mitt studiebidrag går åt till tågbiljetter. Han betalar när han kan så ibland kanske jag slipper 300 kr, men han måste också ha råd med mat och att kunna leva själv, eftersom han bor ensam i sin lägenhet. Jag har inget jobb och jag vet att jag borde skaffa ett men mina sociala fobier säger nej (jag är inte riktigt där än, men jag ska) + jag har inte tid att jobba med tanke på skolan och det faktum att jag inte har fria helger att jobba på.

 

Det är klart som fan att jag inte tänker ge upp mina helger med Frej om det inte är något speciellt som händer. Ja, jag kan byta helg som jag ska vara hemma på hur jag vill, för det är jag och Frej som pratar om vilken helg som skulle passa oss (oftast är det sista helgen i månaden för enkelhetens skull, men ibland måste man byta runt lite och det är vi båda beredda på). Jag pratade med Frej om det här för att se om jag är den som är galen, men han höll med mig om att om vi till exempel gick i samma skola eller i alla fall bodde närmare varandra hade det inte varit hela världen att ge upp ett par dagar att göra något annat på, för då har vi också så mycket mer tid att kunna vara med varandra. Tyvärr är det inte läget just nu och jag hatar att behöva säga nej till andra för att jag vet att de tycker att jag ska kunna ge upp någon helg, så jag har slutat vilja gå till skolan och vara social igen vilket gör att hela min situation kan bli värre iochmed att jag får stå ut med en massa skit i skolan redan. Dessutom, i det här fallet, så fick jag reda på att de jag hänger med tänkte ha en filmkväll dagen innan den skulle hända; jag hade kunnat försökt byta helg om jag hade fått reda på det i tid (och ville, vilket jag faktiskt inte gjorde för att jag verkligen hatar att vara social). Varken jag eller Frej tycker om plötsliga förändringar och jag har alltså varit mentalt inställd på att få se min pojkvän i en vecka - jag kan inte bara ställa om hipp happ för att mina vänner inte ska tycka att jag är en douche, för det är inte rättvist mot varesig mig eller Frej.

 

En annan sak som stör mig är att en av mina "vänner" har haft ett långdistansförhållande tidigare och vet hur mycket det tar på själ, hjärta och plånbok att bo långt ifrån varandra, och ändå dömer hen mig och säger "åh det kostar 300 i veckan för dig??? Sött :))))". Bara för att mina "problem" är mindre så gör det dem inte icke-giltiga? I have legit reasons to be worried för jag köper väldigt sällan något till mig själv, bara för att jag helt säkert ska ha pengar över till tågbiljetter. Nu är det visserligen bättre än vad det var när vi precis blivit tillsammans och jag kan unna mig något för högst 300 kr i månaden, men jag får fortfarande panik när mitt saldo går ned till min gräns och jag får fortfarande sjukt mycket ångest om jag måste köpa något till mig själv (oftast hårprodukter som går på ca 300 beroende på vad jag behöver just då osv). Bara för att någon åkte till Göteborg en gång i månaden förminskar det inte mina problem - att jag ser min pojkvän sex dagar i månaden och vi båda är personer som behöver fysisk närhet och båda har diverse problem som är lättast att lösa när vi är tillsammans.

 

Det stör mig också så sjukt jävla mycket att en annan person dömer mig - när hen aldrig haft ett förhållande som är längre bort än andra sidan Stockholm och hens tre senaste partners går i vår skola. Liksom bitch you have absolutely NO RIGHT to judge me for choosing my boyfriend over my friends när du ser dina partners VARJE DAG. (Hen brukade också skolka med sitt ex för att vara ÄNNU MER med denne och jag har i princip ALDRIG skolkat för Frej. Har gjort det en gång den här terminen men det var för att han verkligen, verkligen behövde att jag fanns där - fysiskt - för honom och jag gick med på det.) Du kanske vet hur det känns att inte träffa din partner varje dag, men jag tror knappast att du såg hen mindre än vad jag ser Frej.

 

På grund av detta låter jag som ett jävla rövhål för att jag i princip varenda gång de frågar om jag ska hänga med säger "nej, jag ska hem till Frej" och inte kan försvara mig när de börjar döma och säger att jag ska strunta i honom en helg. Ni kan se mig vilken annan dag som helst så jag tänker absolut inte ge upp mina helger med Frej. Jag kommer fortsätta vara med honom för det gör mig lycklig, och jag tänker inte må dåligt/ha dåligt samvete över det här något mer nu!