Don't mind me, I'm just a son of a gun

I fredags jobbade jag stenhårt hela kommunikationslektionen på att få klar min första självreflektion + en filmreflektion på min egen och en kompis. Diskuterade uppgifterna med Amanda, lät henne läsa och läste hennes innan vi äntligen skickade in och drog en lättnadens suck. ÄNTLIGEN KLAR liksom. Sen på svenskan var jag där för att göra en kursutvärdering och ha ett 10 sekunders långt betygssnack med läraren - hon sa att jag antagligen inte blev förvånad över att jag skulle få ett A, vilket jag inte blev. Fick också höra att hon tyckte om mina djävulshorn jag hade på mig.

 

Efter min ganska korta skoldag åkte jag hem till Frej och spenderade helgen med honom. Vi spelade en massa Animal Crossing och Kirby and the rainbow paintbrush (som var så söt att vi satt och bara asdfghdfgh hela tiden) och läste en massa. Hade som mål att läsa ut Miss Peregrines hem för besynnerliga barn den helgen så att jag kan ägna den här veckan åt att läsa uppföljaren och sen ha läst alla delar i House of Night-serien som jag äger tills vi åker till Örebro. Låter lite hektiskt, men jag tror att jag kan klara det.

Vi fick också ryck och såg på skräckfilmer, vilket vi inte gjort sen vi såg Oculus på bio i princip. Vi såg på Nightmare (koreansk skräck/thriller??? minns inte) och The Babadook (australiensisk skräckfilm som fuckade upp oss båda hjälp).

Nightmare handlade om en grupp människor som varit inblandade i självmordet på en annan flicka, och hur de börjar bli hemsökta och sakta dör en efter en. Jättebra film! 

The Babadook handlade om en mamma som försökte komma över sin makes brutala död som skedde samma natt hon skulle föda deras son. Hennes son har sömnproblem och ser monster överallt, vilket självklart är vanligt hos barn men ändå något som borde försvinna med åldern. En dag hittar de en barnbok i sonens bokhylla - tror de. Den börjar med en varelse som säger att han vill bli vän med pojken i sovrummet men eskalerar snabbt till ganska brutala bilder på hur varelsen tar över mamman, mamman dödar deras hund, sonen och slutligen sig själv. Självklart är det ju något som hemsöker dem. Den var fett obehagligt, speciellt illustrationerna i boken, och den gjorde Frej nervös; han är aldrig rädd för något, så gissa vem som låg gömd under täcket och fnissade hysteriskt <////////3

 

Igår fick jag feedback på mitt fördjupningsarbete och fixade det lilla som läraren ville att jag skulle ändra, så nu är jag officiellt klar med allt skolarbete jag har. På kommunikationen såg jag på en massa videos från Saturday Night Live med Amanda och hade betygssnack med läraren; kommer att få ett B i slutbetyg! Firade att jag inte har mer skolarbete det här året genom att spela Animal Crossing och läsa Spökstaden resten av dagen.

 

Idag har jag ätit frukost med min hyperaktiva mamma. Hon låg liksom och vilade när jag klev upp och sen studsade hon nerför trappan och sa att hon ville göra mig sällskap och så var hon hysterisk. Så vi pratade under frukosten och nu ska jag fixa mig inför skolan. Ska inviga min glittriga body/hairspray idag tror jag xD