Don't mind me, I'm just a son of a gun

 

Jag är 15 år gammal, född den 17 april 1997. I hela mitt liv har jag bott i en liten gullig ort ganska precis utanför Stockholm (alltså, det tar 20 minuter för mig att ta t-banan in till centralen). Jag bor i en vit tegelvilla med min familj som består av 6 pers (mig inberäknad) plus två hamstrar. Frågan är om inte min lillebror räknas som hund. Idag kan vi nog räkna honom som människa. Min lillebror har förresten en diagnos, autism, men är trots det den som är mest normal i våran allmänt dysfunktionella familj.

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om just mig själv, för jag vet inte vad jag ska säga. Är jag verkligen rolig, snäll, awesome? Det känns så egoistiskt att säga sånt om sig själv. Men jag själv anser att jag har världens sjukaste humor, försöker vara snäll och rättvis, är allmänt pervers och väldigt självständig. Så kan jag nog säga, tror jag. Sen att alla har sina egna uppfattningar om mig är ju en helt annan sak, men jag kan säga att jag är jag, oavsett vad - om jag är olika mot olika personer så beror det helt på den andra personen.

 

Jag önskar att jag skulle kunna säga att jag är en glad och positiv tjej, men det vore att ljuga. Just nu tror mamma att jag håller på att bli deprimerad, så jag går på tabletter. Två om dagen måste jag ta. Ibland hjälper de, ibland gör de det inte, och om de inte gör det får jag choklad. Det finns tusen anledningar till att jag mår som jag gör i skrivande stund, men allt är ganska personligt. Jag har försökt hålla det här från bloggen så mycket jag kan, för även om jag använder bloggen som ett sätt att kommunicera (på något sätt är det väl vad jag gör, right?) och ett ställe för mig att bara skriva av mig så vill jag inte låta det här gå ut så mycket över andra. Jag antar att jag inte lyckas särskilt bra, men jag försöker fortfarande.

 

Nu släpper vi det och pratar om lite gladare saker. Mina största intressen här i livet är att skriva, läsa, se på film/tv-serier och musik. Ni ser antagligen ganska mycket av allt det här på bloggen, förutom skrivandet kanske. Men de flesta jag vet läser den här bloggen läser också min skrivarblogg, settheworldonfire, eller har sett mig skriva på ett eller annat sätt innan. Jag läser och ser på i princip vad som helst, och mina favoriter dyker upp om ett par dagar. Musik betyder så otroligt mycket för mig och är i princip det som fått mig att klara mig såhär långt. Utan till exempel Green Day i sexan hade jag inte orkat byta skola, utan Simple Plan hade jag aldrig pallat sjuans alla förändringar, utan all screamo-musik i åttan hade jag brytit ihop och ja, well. En salig mix av allt ska nog få mig att ta mig igenom nian nu också.

 

Det finns nog inte så mycket mer att säga om mig. Om det är något mer ni vill veta om mig får ni fråga så kanske jag svarar, antingen på själva kommentaren (så kom ihåg att fylla i e-mailadress om ni vill veta om jag svarat!) eller i ett nytt inlägg. Vi får se.

 

Vi hörs!