Don't mind me, I'm just a son of a gun

DET FINNS INGET BÄTTRE ÄN ATT HÅLLA EN FAKTISK BOK I HANDEN OCH VÄNDA BLAD SJÄLV

DET FINNS INGET SOM FÅR EN ATT KÄNNA SIG MER INTRESSANT ÄN ATT SITTA OCH LÄSA UTE PÅ BUSSEN ELLER PÅ TÅGET ELLER I SKOLAN ELLER BARA UTE I ALLMÄNHET

DET FINNS INGET SOM GER EN KÄNSLAN AV ATT FÖRSVINNA IN I EN ANNAN VÄRLD ÄN FAKTISKA BÖCKER

HERREGUD

yes I feel really strongly about this sorry about that </3

 

 

Igår gjorde jag det stora misstaget att se på Harry Potter and the Deathly Hallows pt 2 med mamma och Liv. Det var okej fram tills de allra sista sekunderna, för då började jag böla som en liten bebis tillsammans med mamma, och Liv förstod inte. Hon har inte vuxit upp med Harry Potter som jag har, hon har inte ens läst böckerna. Harry Potter är, seriöst, hela min barndom tillsammans med Lord of the Rings. Jag har tålmodigt lyssnat på när pappa läste de första böckera för mig och min bror, väntat på att nya delar ska komma ut, väntat på filmerna och tragglade mig igenom böckerna på engelska själv. Liksom HP har betytt så jävla mycket för mig, liksom det har gjort för många andra, och jag kan på fullaste allvar säga att jag inte litar på någon som inte tycker om Harry Potters magiska värld eller inte har läst böckerna. Aldrig.

 

Åt frukost i sängen idag och såg det sista avsnittet av Love Stage!! (blev helt emotionell och skrek åt skärmen för alltså Izumi och Ryouma är så jävla idiotiska jag bara åh fuck each other already <///3) och fortsatte sedan med Haikyuu!. Ville bara se på mysiga saker trots att jag ligger efter i alla animes jag ser på för att jag hade jätteont i magen och man skulle kunna spela in en skräckfilm med allt blod min kropp producerar.

 

Mådde lite bättre vid ett-tiden så jag följde med resten av familjen för att köpa godis, och det gick bra fram tills typ vi skulle gå hem för då började min mage göra ont igen så jag pep och gnällde hela vägen, haha. Tröståt nötter när jag kom hem och drack te innan jag gick för att spela Bioshock. Börjar komma någonvart nu!!! :D

 

Familjen beställde pizza till middag, så satt och tjockade mig och såg på Repmånad med dem och alltså HAHAHAHAH den var sjukt rolig ♥

  

BÄSTA SCENEN ♥

 

Ska högst antagligen se på film med familjen ikväll och tjocka mig ytterligare. Yaaay 8D

Hade världens kortaste mentorstid och gick till Ica med ett ganska stort gäng av personer på lunchen och åt chips i elevkårsrummet och hade svenska där vi diskuterade litteraturhistoria och så åt vi mer chips på rasten och sen åkte jag hem och spelade ut Phantom Hourglass och åt nyss middag.

 

Är alltså hemma i helgen men vet inte hur mycket jag kommer blogga pga ska kanske spela in en film till ett grupparbete och kanskekanskekanske träffa Frej en dag och högst troligen hänga med Amanda. Och så mår jag inte heller bra just nu och jag vet inte vad som är fel men jag orkar bara inte jag sover inte jag orkar knappt äta jag är ledsen ca hela tiden och jag bara jag vill inte just nu.

 

Hejdå.

 

Idag orkade jag inte med något på morgonen så jag bröt ihop totalt på en busshållplats och typ skrekgrät. Stod med ryggen mot gatan och hade telefonen mot örat så vet inte hur många som gick förbi och jag antar att det är bra. När jag lugnat ner mig hade jag inte tid att byta om till idrotten, så jag bara gick dit och sa att jag var sjuk, och resten av lektionen satt jag med Paulus och skrattade åt 9gag och jobbade på en idrottsuppgift.

 

Hade psykologiprov och det gick hyfsat bra fastän jag var helt seg i huvudet. Som sagt var det om det kognitiva, så jag valde att svara på alla frågor om det kognitiva och sedan analysera ett fall som hade med beteende att göra, eftersom det var enklast så. Det enda jag störde mig jättemycket på var att min klass inte kunde hålla käften och typ pratade och var så jävla dumma och jag bara det är så respektlöst mot alla som faktiskt försöker </3

 

Skulle inte vara på japanskan så fick sluta sjukt tidigt iochmed att jag fick åka hem efter provet, så jag spelade Phantom Hourglass tills klockan var drygt halv sex, för då skulle jag på en handledarkurs för att få ta körkort. Tycker att det är jättekul att det inte är jag som vill att jag ska ta körkort, men ändå var jag tvungen att sitta helt själv i en situation som gav mig ångest för att mina föräldrar redan varit på den kursen med min bror, yay! :DDDD (Ja, jag är sarkastisk som fan. Jag höll på att grina hela den tiden och det första jag sa när jag kom hem var att jag inte tänker ta något jävla körkort. Usch.)

 

Ska lägga upp dagens skrivarutmaningar och sedan återgå till mitt spel för jag orkar inte riktigt något annat just nu.

Det beror på. Gillar kärlekstriangelen mella Kai och Drake (två av mina och Frejs många olika karaktärer); Drake är sjutton och börjar bli en känd skådespelare som inte kan ta fler skandaler - Kai är gift och 31 år gammal och är påväg att få sitt andra barn. Så eh ja triangeln mellan Kai, Drake och Liesel är fett intressant xD

 

Så, jag tycker att det beror på innehållet i den. Liksom är det bara "åååh kan inte bestämma mig för vem jag gillar mest ;W;" så är det bara tråkigt och uttjatat. Gillar små twistar som gör allt intressant C:

 

ALL HAIL PENNAN VÅR BEFRIARE. Skriver faktiskt nästan endast för hand nuförtiden, om det inte är något som jag funderar på att eventuellt lägga upp i framtiden för jag har upptäckt hur jävla jobbigt det är att föra över allt man skrivit för hand till datorn, och jag kan alltid ta med mig en skrivbok medan Google Drive tar upp jättemycket plats i telefonen så jag har inte det + har inte alltid med mig datorn eller har internet på ipaden. Så jag föredrar att skiva för hand ja C:

 

Idag så åkte jag till Ica och köpte gummibjörnar innan psykologin, och på den lektionen så repeterades allt inför provet imorgon, och jag känner att jag har väldigt bra koll! (Med tanke på att vi håller på med det kognitiva dvs sånt jag gått i terapi för + resten av innehållet till provet är inte så komplicerat :D)

 

På studietimmen så pluggade jag lite japanska (måste memorisera typ två-tre meningar inför imorgon och jag hann glömma det...) och läste The thin executioner. Tyckte att det gick lite segt i den ett tag but then everything escalated rather quickly och sen blev den nästan triggande och äckligt obehaglig så jag var tvungen att lägga ifrån mig boken eheh. I LOVE IT THOUGH ♥

 

Ettorna hade poängjakt idag, då de skulle göra en del olika utmaningar för att samla poäng som kommer att gynna dem när det är dags för utspring i trean. Jag skulle egentligen inte vara med, då jag inte ens är med i elevkåren, men Zeb var så sjuk att han var tvungen att gå och Amanda ville inte vara själv, så jag stannade. Vi åt de sista gummibjörnarna jag hade och var uttråkade för alltså ettorna vi hade var så sjukt tråkiga??? De ville knappt göra något av de roliga sakerna på listan alls och jag och Amanda bara "vI SKA GÖRA ALLT DET HÄR NÅGON GÅNG YES 8DDDDD" så eh ja. Det var väl lite roligt xD

 

Kom hem, åt middag, ringde Frej och pratade länge, och snart ska jag se America's Next Top Model tillsammans med honom, för det har kommit ut ett nytt avsnitt. Hoppas att lilla bögpojken från Texas vinner nu när Romeo är ute haha ;u;

 

Färgade halva håret igår förresten. Det blev typ såhär;

 

"Of course it is happening inside your head, Harry, but why on Earth does that mean that it is not real?"

- Dumbledore, "Harry Potter and the Deathly Hallows"

(Det här har inte med skrivande att göra, men relaterar det till det. Liksom, allt händer i mitt huvud men jag förvandlar det till någonslags verklighet, på papper. Idk </3)

 

Det fanns typ citat i Jag saknar dig jag saknar dig! som jag glömt, och något som Fegnolio från någon av Bläck-böckerna sa, och något från Boktjuven, men hittar de ingenstans och vet inte exakt vart de är heller eh (och jag har inte ens ett exemplar av Boktjuven då jag lånade den från pojken min uhuhuhu). Typiskt ;w;

 

Herregud. Jag letar inte inspiration - den kommer till mig helt randomly, slår till på stort och jag har någon ny idé. Kan få inspiration av att se människor på bussen/tåget, lyssna på musik, sitta och gunga, se på film/tv-serier/anime, prata med folk, spela tv-spel. Vad som helst, faktiskt. Fick inspiration helt nyss för att jag läste om två människor som sa jag älskar dig till varandra så y'know, jag menar det - jag får attacker av inspiration out of the blue xD

 

Det beror på hur de görs och hur de behandlar filmen. Ett exempel är Hungerspelen, som är FANTASTISK. De har inte missat så mycket från böckerna och liksom ja.

Medelmåttigt exempel - The Hobbit. Okej jag älskar filmerna så missförstå mig rätt; de har bara gjort om vissa saker från boken och liksom boken är bland det bästa som finns, och jag är fortfarande arg för att min favoritscen knappt var med :c (Scenen med Beorn är mycket längre och bättre, för er som inte läst boken </3)

Dåligt exempel - Eragon. Boken är ljusår bättre okej filmen är så inte värd det <////3

 

JA. Alltså gud det skulle vara a dream come true liksom jag tänker mig hela tiden mina historier som filmer och tv-spel och sånt, och eftersom jag älskar allt sådant så skulle det liksom vara superawesome! (Jag har bestämt att jag ska vara där under varje sekund av inspelningar osv och störa alla HAHAHAHA ja 8DDDDD)

Började läsa The thin executioner igår och kom hundra sidor utan att ens märka av det. Alltså den är så bra ;U;

 

Idag fortsatte jag läsa den jävla boken på bussen och på engelskan när jag var klar med allt där, och så på matten gick det ganska bra fastän jag fortfarande hatar lärarkandidaten. Jan är snäll i alla fall så det är okej ;w;

 

Kom hem, såg slutscenerna på Harry Potter och Halvblodsprinsen (mamma och Petter har ett HP-maraton för båda är hemma så ah) och bestämde mig för vad jag ska göra med mitt hår nu och spelade Bioshock. Önskar att jag kunde säga att jag ska plugga psykologi idag, men jag kommer fastna vid min bok. Igen. *sighs*

 

Glömde bort skrivarutmaningen igår, så gör dubbelt så mycket idag~

Looking for Alaska är otroligt vackert, och jag tycker även om omslaget till den version av Hobbit som jag har. The Vampire Diaries-böckerna (på engelska) är också jättefina, och Bläckhjärta. Huh. Ja.

 

ÄR FORTFARANDE JÄTTEARG ÖVER B:ET JAG FICK PÅ EN NOVELL I NIAN. I SWEAR TO FUCKING GOD OM JAG SER LÄRAREN SOM BETYGSATTE DEN SKA JAG HUGGA IHJÄL HENNE FÖR JAG SKREV DEN FÖR ETT NATIONELLT PROV TROTS ATT JAG HADE MENSVÄRK OCH TYP LÅG OCH KVED OCH DEN VAR FAKTISKT VÄRD ETT A OK

 

...fast annars så vet jag inte. Har liksom nästan aldrig fått dålig feedback...? owo

 

Jag slutade läsa typ innan sommaren och spelade bara tv-spel, men har börjat komma in i läsandet igen, speciellt efter att jag köpte en massa nya böcker i somras. Läser just nu Small Gods av Terry Pratchett (fast jag tror jag sagt det ett par gånger......) och räknar med att ha den utläst innan veckan är slut C:

Inte vad jag kan minnas. Var jävligt nära på att göra det med The fault in our stars dock, men gick och dränkte sorgen i mat. Tror att jag höll på att göra det med Cirque du Freak: The vampire's assistant också, minns att jag skrek en hel del i alla fall xD 

 

Fast förresten om matteböcker räknas så jag har slängt ifrån mig dem minst miljarder gånger~~

 

NEJ FÖRRESTEN JAG KASTADE LOOKING FOR ALASKA IFRÅN MIG OCH MIN SYSTER BLEV JÄTTERÄDD FÖR JAG BÖRJADE SKRIKA OCH TYP DÖDSHOTADE JOHN GREEN HAHAHAHAHHAA

Vaknade typ ganska tidigt igår och kände typ bara "uuuuugh orkar inte vill inte vill ligga kvar" men kunde inte somna om så tvingade mig själv att kliva upp, så eh ja. Åt toast och såg på Shooter med mamma och pappa innan jag var tvungen att göra mig iordning för att åka till skolan osv.

 

Det var en helt random kille på bussen som sa att jag hade fint hår och undrade om det verkligen var så bra att ha piercings i läppen och jag bara hahahhaha what <///3 Köpte gummibjörnar innan jag gick till psykologin, och där fick jag tillbaks mitt prov (fick ett B och det var tydligen det högsta man kunde få så go me!!!!) och så pratade vi typ om... eh... minns inte ;u; Kommer bara ihåg att jag var jättedramatisk och bara "OH ROMEO MY BROMEO I LOVE YOU BUT NO HOMEO" till olika personer i klassen xD

 

På läxtimmen så satt jag bara och läste Small Gods och lyssnade på musik, eh. Ja. Intressant...

 

Tror att jag spelade Bioshock när jag kom hem, men minns inte så mycket mer ;w;

 

Idag vaknade jag vid halv åtta och åt scones till frukost och såg på någon film som jag inte minns namnet på med mina föräldrar, och så insåg jag att jag måste köpa ny hårfärg snart för jag har inte så mycket blått kvar och jag ska byta till lila och jag bara uuuugh det är dyyyyrt ;u;

 

Eftersom det är grupparbeten på idrotten så bestämde sig min grupp för att göra skiten nästa vecka, så hade alltså sovmorgon. Kom till skolan typ kvart i elva för att äta lunch, så satt och pratade med Zeb och Robin medan vi väntade på resten och så ja. På psykologin pratade vi om det kognitiva och KBT, vilket var lite roligt för jag kunde redan allt då jag genomgått en KBT-behandling xD

På japanskan så blev alla typ övertrötta så vi låg och skrek av skratt åt dumma saker och jag bara </////3

 

Har typ bara hunnit äta middag sen jag kom hem. Ska fixa lite inlägg till skrivarutmaningen som ska dyka upp under helgen eftersom jag högst antagligen åker till Frej, om jag lyckas övertala mina föräldrar att jag mår tillräckligt bra för det dvs :C

Som jag minns det så började jag i ettan/tvåan kanske, för då fick vi helt nya häften som vi skulle skriva historier och berättelser i. Kunde dock inte stava till bok då, så på mitt häfte stod det "Berättelsebock" haha </3

 

I alla fall, började skriva med en kompis som illustratör (hon ritade liksom fantastiskt fint för att vara ett år yngre än mig), och då var det historier om djur som kunde prata. Minns något om en papegoja som hette Polly och en massa saker om hennes katt, Zingo, but that's about it xD

 

Först var det bara en rolig grej som jag och hon hade roligt med, men jag började inte försöka skriva SERIÖST förrän jag gick i fyran. I min skola hade vi mini-nobelpris inom olika ämnen, och alla var tvungna att skriva en berättelse med temat vänskap. Jag skrev om två hamstrar som träffades och blev vänner osv, och jag minns att när jag lät en lärare korrekturläsa den så var det bara två fel som jag var tvungen att rätta till. Lämnade in den, glömde bort den, orkade inte klä upp mig fint inför nobeldagen, och så hörde jag helt plötsligt att jag hade vunnit litteraturpriset., så jag tvingades gå upp på scenen fastän jag inte ville. Det gav mig typ en självförtroende-boost. (Jag vann för övrigt året därpå också, och då även inom musik, fast det är en helt annan historia.)

 

Började dra runt skrivböcker med mig överallt i femman, och har inte slutat sedan dess.

 

Jag älskade Astrid Lindgrens böcker, speciellt då Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta för att de var lite mörkare än Pippi Långstrump och typ Emil i Lönneberga. Jag var väl konstig redan som liten, eheheh. Och så älskade jag Harry Potter (tror att jag fick femman när jag var elva eller så, för att den var 1000 sidor och mamma och pappa ville att jag skulle sluta tjata om att jag inte hade något att läsa; en vecka senare var den utläst och mina föräldrar gav upp, typ) och en serie som heter Deltoras bälte - jag har fortfarande inte alla delar och inte ens i samma liksom "serie" (Deltoras bälte innehöll typ flera olika serier osv). Den handlade typ om drakar och sånt, och jag har fortfarande böckerna i min bokhylla, haha. Ska kanske försöka få tag på resten? 8D

Hittade den här utmaningen hos Moa och bestämde mig för att också göra den, bara för att jag inte har något bättre för mig xD

 

01: När började du skriva?

02: Vad var din favoritbok när du växte upp?

03: Läser du mycket?

04: Har du någonsin kastat en bok tvärs över rummet?

05: Har du någonsin tagit några skrivarkurser?

06: Vad är den bästa feedbacken du någonsin fått?

07: Vad är den värsta feedbacken du någonsin fått?

08: Vad är ditt största störningsmoment inom skrivandet?

09: Vad är ditt favoritbokomslag?

10: Vem är din favoritförfattare?

11: Vad är ditt favoritcitat om skrivande?

12: Vad anser du inspirerar dig mest?

13: Vad tycker du om filmer baserade på böcker?

14: Skulle du vilja att dina böcker blev gjorda till filmer, tv-spel, tv-serier o.s.v?

15: Vad tycker du om kärlekstrianglar?

16: Föredrar du att skriva på dator eller för hand?

17: Skissar du upp dina berättelser innan du skriver dem?

18: Börjar du med karaktärer eller plot?

19: Vad är det bästa och värsta med att skapa karaktärer?

20: Vad är det bästa och värsta med att skapa plottar?

21: Tycker du bäst om eböcker eller fysiska exemplar av böcker (eller båda)?

22: Vad är din favoritgenre att skriva i?

23: Vad tycker du är svårast att skriva: början, mitten eller slutet?

24: Vad tycker du är enklast - att skriva eller redigera?

25: Har du någonsin skrivit fanfiction?

26: Har du någonsin blivit publicerad?

27: Vad tycker du om att låta närstående läsa dina verk?

28: Vill du ha dina verk publicerade?

29: Beskriv din skrivmiljö.

30: Vad är din favorittid för att skriva?

31: Lyssnar du på musik när du skriver?

32: Vad är ditt äldsta WIP (work in progress)?

33: Vad är ditt nuvarande WIP?

34: Vad är den konstigaste berättelseidén du haft?

35: Vilken av dina karaktärer är din favorit, och varför?

36: Vad gör du när karaktärerna inte beter sig som du planerat?

37: Tycker du om att plåga dina karaktärer?

38: Har du någonsin dödat en huvudkaraktär?

39: Vad är den konstigaste karaktären du någonsin kommit på?

40: Vilken av dina karaktärer har finast namn?

41: Beskriv din ideala skrivarplats.

42: Om du fick stjäla en karaktär från en annan författare och göra den till din, vilken skulle du välja och varför?

43: Om du kunde skriva nästa bok i en valfri serie, vilken serie skulle du välja och vad skulle boken handla om?

44: Om du fick skriva en bok tillsammans med en annan författare, vilken skulle du vilja skriva med och vad skulle boken handla om?

45: Om du kunde leva i en fiktiv värld, vilken värld skulle du vilja leva i?

 

Vet inte hur många jag kommer svara på per dag, men tror jag hinner med två innan jag måste gå till skolan~

Vågade spela Bioshock igår, så satt och skrek åt det och gick sedan för att bada. Det var varmt och mysigt och allt luktade gott och jag bara åh varför badar jag inte oftare ;U; Och mamma hade bakat en cheesecake som försvann på typ tio minuter för det var den bästa cheesecaken jag någonsin ätit omnomnom ♥

 

Vaknade till halsont och huvudvärk men pallrade mig iväg i dimman utomhus i alla fall.

 

Klippte håret i torsdags och var jätteglad över det för jag hatar när det blir alldeles för långt och nu är det liksom kort och jag bara ååååh ♥♥♥

 

I fredags fick jag mer info om tentan i engelska och har nu koll på vad jag ska göra innan provet. Jag måste också läsa tre romaner, men inte inför provet, och jag får välja själv! Så jag är fett glad över det :D Har redan nu valt vad jag ska ta - Small Gods (läser den liksom just nu så ah easy way out xD), The thin executioner (fick hem den i posten för ett tag sen och är fett excited över att läsa den iiih) och King Dork (bara för att den är så mysig)~

 

På svenskan minns jag knappt vad som hände, förutom att Alex släppte in oss i elevkårsrummet och jag snodde energidryck och en påse med popcorn tillsammans med Zeb xD

 

Efter skolan hade etnicitetläraren planerat in ett studiebesök så jag satt med Amanda och Zeb och väntade och allt var fucked up men vi kom iväg i alla fall. Var helt hysterisk på tåget haha </3

Vi åkte till Etnografiska muséet ute på Gärdet och lyssnade på en föreläsning om racism. Det värsta? Jag vet att jag redan gått igenom allt det där, både från historian och etniciteten. Så jag tyckte det var helt värdelöst, + Haydar förklarar bättre trots att han skriker och har en skruv lös...

 

Åkte till Västerås efter det och var helt stört slut i huvudet och jätteledsen för att allt var så fel så jag bröt ihop på tågstationen och typ skrek förlåt tusen gången om. Hatar det där </3

 

Fast allt blev bra och helgen var mysig. Jag och Frej såg på Friends och på Barakamon och tränade och spelade Animal Crossing (alltså det är så underhållande trots att det är ett barnspel??? seriöst vi är beroende haha) samt Phantom Hourglass. Det var som sagt väldigt mysigt ♥

 

Kom hem till valvakan och skrattade sönder åt all skit och alla puns/skämt som kom från familjen. Tycker dock att höjdpunkten av kvällen var personen som stängde av strömmen på SD's valvaka i Malmö allTSÅ THAT PERSON IS MY NEW HERO HAHAHAHAHAH ♥

Anyways så vet jag inte vad jag tycker om regeringsbytet, liksom jag hoppas bara att Vänsterpartiet inte får någon makt över skolan då deras skolpolitik är lika värdelös som Sverigedemokraternas, och apropå racisterna så är jag så sjukt arg för att de blev så stora??? Liksom vad fan håller ni på med????????

 

I alla fall. Hade friluftsdag idag så gick en bit på Sörmlandsleden. Det var helt okej trots att jag mådde illa och var skittrött hela vägen (tror vi gick typ 8,5 km). Kom ganska nyss hem och sitter nu och äter choklad. Mår lite bättre så ska kanske plugga engelska eller spela tv-spel. Vill spela Bioshock men mitt problem är att jag är stört rädd för det haha ;U;

Seeing something that wasn't Hell and not having to feel the incredible heat against my skin all the time felt like Heaven. There was actually a blue sky over my head with puffy, white clouds scattered all over it. Underneath my palms were grass and I had no idea I could even miss something I'd never even liked when I was... alive, I guessed. You came to Heaven or Hell when you died, so maybe I had really died when I'd made the deal with the Devil.

Anyway, it didn't matter - what mattered was the clouds over my head and the soft breeze playing with my hair. The air tasted sweet somehow, not as musty as it did in Hell. I finally had fresh air in my lungs and the feeling was almost like getting high - it felt just as damn good anyway.

I felt so light, as if I could fly, and when I looked down I realized that the grass had left my body and were several feet below me. Feathers seemed to have grown out of my arms without my knowledge, and I laughed. The laugh was like bubbles floating in the air, they had the same colour as bubblegum and it was just as sweet. I laughed more, couldn't stop the feeling of absolute happiness exploding in my chest.

I just felt so fucking free.

Suddenly something changed. A pit of darkness seemed to open up in the ground and suck everything it could get in it. Terrified, I tried to fly away from it, but my wings were gone and helplessly I fell to my fate.

"Oh Johnnyyy!"

Scattered laughter bounced in my head, people chanting my name. It felt like as if maybe - just maybe - I was a rockstar people were waiting for, longing for, but that illusion was shattered the second I managed to open my eyes. I wasn’t a rockstar; I was a caged animal in a zoo. Demons were walking by outside, almost causally in most cases, but everyone turned their heads when they passed me, grinning a soul-chilling smile and chanted. Maybe I would’ve felt how cold they made me if I had actually had a soul left. I was pretty sure that even if I had one it didn’t even belong to me anymore.

I looked at them, trying to seem as empty as possible. I had noticed that playing along to the tunes of the Devil’s violin made them kind of leave me alone, thinking I was completely broken. In fact, every punch and every bone breaking in my body made me even more determined to get out of there. I was going to get out so I could see Claire’s smile, feel her heartbeat in my ear, touch her fair skin. There was probably something wrong with me, since I’d gotten to see the other lost souls trapped in Hell now; most were either just laying with their backs against the bars, shaking, or they were making noises like madmen. I was the only one who seemed to be remotely okay, even though the Devil had been right. There was lots of ways for him to break me.

But my problem was that he didn’t break me. He and his demons were trying and I just put on an act to make it seem like they were succeeding. Maybe I was just more broken than he had estimated.

Everytime the bars were lifted I just got more determined to... survive. I planned everything in my head, looked it through a thousand times to see every little detail that could fuck anything up. The plan needed to be perfect, I couldn't allow the Devil more loopholes than he'd already found, if I wanted to get out.

So one day I was done and for move I was awake when demons started arriving. They seemed rather confused, so they walked by quietly. I barely glanced at those - my gaze were permanently glued to the hill where the Devil's throne were placed. Sooner or later he would show up and I wanted to be ready.

"You're making my boys worried, Johnny."

The thing with the Devil is that he doesn't even have to be there to be heard. He was nowhere to be seen but his voice were very loud and clear. I didn't think it was just in my head too, because all the lost souls tensed up and the demons seemed to stop and listen.

"Are you okay?"

"Yes, in fact I am", I replied with a huge smile on my lips. "I've never felt better in my whole afterlife! So whatever you did to me really must have worked, so thank you!"

I laughed at the confusion I created. For once I felt like I actually had some power, or at least like I had a chance to survive. I wasn't ready to give up yet, and for some reason my will to survive had just gotten stronger during all the time they had been trying to break me.

"What have you got for me today, you handsome Devil?"

For the record, I had no control whatsoever over my mouth anymore. It was smiling and talking on its own - I was actually terrified. But a part of me hoped that acting insane would grip the other lost souls out of their own insanity and join me somehow. I needed help to get out; of course I couldn't do it on my own. They weren't really where I were though, so I figured they could use some help.

The Devil laughed. "Your spirit is admirable, I give you that. You've lasted longer than anyone else so far. But I don’t see what you’re trying to achive, so maybe you can enlighten me?”
“Huh, I thought Lucifer meant carrier of light or something. Aren’t you light enough on your own or are you simply too emo to function?”

Was there a giggle? I couldn’t tell. All I knew was that I was on a roll and to be rolling in Hell you needed to be on fire, which I kind of felt like I was.

Suddenly the Devil himself showed up inside my cage, and he looked annoyed. “Do you think you’re funny? Because I have had enough of you now. What’s your secret, huh? How come you’re not like every other lost soul in here?”

“Oooh, I didn’t expect company! If I’d known you’d show up I would have cleaned up a little. I’m sorry for the mess that isn’t me”, I said with a giggle. He took me by the throat and violently threw me up against the bars. Of course I couldn’t breathe, but it didn’t really matter when you were kind of dead already. “So no foreplay then? I’m sensing you’re a top kind of guy…”
“I don’t get it.” The Devil was looking at me but I wasn’t sure that he was actually talking to me. He seemed frustrated and confused, and I loved knowing that that was my fault. “How are you still… alive?”
“I was making a sexual innuendo. A joke. Y’know, that you’re -”

Stars danced in front of my eyes when he bashed my head against the bars. I didn’t really look at it, but it felt like as if my head made the bars bulge like frying pants did in children’s cartoons. Maybe there was a Johnny’s-head-shaped buckle in the bars, maybe not. All I knew was that it hurt like hell.

He alone is stronger than all the demons I’ve fought so far. Oh dear, how did I expect to ever survive this?

“You’re supposed to be dead”, he hissed, staring at me with insane eyes. I thought I’d seen insanity in the junkies’ eyes, but this frenzy was way worse than the hell I thought I had seen people in.

“Well, I’m not anyway. Suck it up.”

My knee flew up to meet his crotch, making him doublefold and let go of me. I sank down to the floor and tried to see past the stars that was still dancing in front of my eyes. I had temporarily lost control of my own body and couldn't do much but just lay there and wait for the Devil to collect himself, lift me up by the collar and throw me so hard the bars broke and I flew outside. The ground was solid rock and hurt my everything when I actually bounced and rolled further away, and I only stopped when I hit the bars of another cage. I groaned when I forced myself to sit up and walook around; I seemed to be in a huge cave with smaller caves just like the ones I'd been trapped in up until now, and there seemed to be no end to it. There were even stairs climbing upwards.

Well, I'll be damned. I had no idea.

"How... dare... you..." The Devil walked towards me, all tall and impressive. His skin seemed to glow from a fire within and of course he freaked me out. I was just too stupid to act on it.

"I guess you can say I'm sort of a daredevil." I grinned and tried to get up on my feet, but he kicked me away again. Apart from the thuds I made when I hit the ground, Hell was for once really quiet. No insane screaming, no devilish laughter. Nothing. Everyone were keeping their eyes fixated on what went on at the bottom of the pit.

"You're supposed to be mine!" His voice boomed throughout every corner of hell, and somehow he seemed to have grown a bit. Maybe it was because I was still crawling on the ground. "What  makes you think that you can defy me?!"

"Nothing, really, I just happen to be this way. Although", I said when he lift me up by the collar and held me up way above the ground, "I think that maybe you underestimated me when I got in here. You said you could already break me more - guess what? You haven't. You failed. How does that feel?"

He gave away a close to animalistic scream and started to hit me very hard and rapidly. I couldn’t breathe, I felt really dizzy and my mouth tasted like blood. But yet I just laughed, because I had just pissed off the Devil and given back some of the frustration he had given me since I had gotten there.

“WHAT ARE YOU LAUGHING AT?!”

“I want to give you an offer, but I kind of need you to stop hitting me. Can you handle that, you think?”
“Is it about your freedom again? Because you’re never going to get out and you might as well fucking give up!” He threw me down into the ground at the end of the sentence, and I could literally feel the ground break underneath me. “You’re never going to succeed, you were a failure in your life as well, so why do you think things have changed down here? You’re nothing more than a disgusting cockroach that deserves to be crushed under my boot until not even one of its kind will recognize it.”

What he said was kind of true though, so cudos to him. It hurt being reminded of how I so easily gave in to stupid stuff and disappointed literally everyone I interacted to. I would never forget the shame I felt everytime someone looked so done with my bullshit, and how I straight afterwards shot up some more drugs into my system. I couldn’t stand disappointing everyone, but the problem was that I always did. A genetic fuck-up, that was what I was. I was so selfish I had no idea how to please anyone at all.

But things had finally started to change when the Devil came to get me, and I just didn’t want to abandon all hopes that I could never change.

“Yes, I’m totally disgusting. But I want a second chance because I really feel like I can do this. You see, I’ve learned that if you just sit on your ass all day, nothing’s gonna happen. You need to be creative and be willing to fight, that’s all.” I wanted to say that my body wasn’t so badly broken that I could stand up, but to be brutaly honest it was just pure willpower. I looked around me, looked at all those poor souls, and decided that it was time. “You all can do it! So please listen closely - I can’t do this on my own. But if you just help me win against the Devil… I will let you all free. I’ll figure out a way to do it but it’s time to fucking do something. WAKE UP!”

The Devil may laugh, but my words seemed to work as a wake up call for all the souls that could hear me. I wasn’t sure how many would be able to do that, but I could hear stomping and rattling as if they were shaking the bars and cheers. The laughter of the Devil disappeared as the confusion on the demons faces gradually got over their heads.

For once, noises in Hell didn’t sound like as if I was in an asylum.

“So what do you propose, young Johnny?” the Devil asked quietly with not even a hint of a smile on his lips.

“I want to fight you. If I lose, I’ll give up and just exist here forever. You can create the worst Hell possible for me and I’ll just suck it up, to use your own words. But if I win… you’ll let me and all these souls go.”

“Brave words for a weakling. And how do you intend to win?”

“I count on the lost souls to look out for me, because I know this won’t be fair in any way at all.”

He nodded, turned his back to me and started to walk away. “Let the game begin.”

“Behind you!”

The shriek made me turn around in time to notice an especially ugly demon run towards me, holding some kind of sword-like thing in his hands. I dodged him, pushed him so hard he lost his balance and took his weapon. The Devil seemed to believe that I wouldn’t last long enough to get to him, but with my weapon and the help from a thousand helpful souls I did quite well. I put down a few of his minions before he even turned around to look at me, and the surprised look on his face would be permanent as I had already jumped towards him and separated his head from his own body.

At first there was silence. Then there was a noise of screaming and cheering so loud I felt like covering my ears, but I stood in shock as I hadn’t realized what had happened yet. My gaze wouldn’t leave the head of the Devil laying in a puddle of blood on the ground, and my hand let my weapon go with a lot of clattering.

I thought you couldn’t kill the Devil. I guess I was wrong. Maybe he’s just strong, but not… immortal.

“Sir?” I looked up at the demon who spoke to me and I quickly jumped back. He held up his hands in a way that told me that he wasn’t there to fight me. “It’s not over yet.”
“What is there left…?” I said in a very weak voice.

“You must collect the crown of fire in the former chief’s quarters. Then you must either take his throne or hand it down to someone else, milord.”
I nodded. If I had started this I might as well finish it properly. “Can you show me the way, maybe?”
Walking through Hell felt… strange. The ground underneath my feet should hurt and make my skin burn, but nothing really happened to me. It felt like as if I was levitating, like I had done in my dream, but there was no wings on my back.

We walked down a couple of stairs and then he stopped and pointed even further downwards. “I’m not allowed to go further, sir. It’s just down there. Watch your step.”
“Thank you.” Highly confused that the demon didn’t make an attempt to stab me in the back I kept walking down, feeling the darkness close in on me. I walked in silence and prayed to anything that would listen that I wouldn’t slip and fall into the very core of the Earth, because I imagined that that of all things actually would hurt.

Suddenly there was light and a growling noise and I instantly raised my arms to cover my face. Fangs clamped shut around my arms and I started to yell. “Down!” was the first thing that came out of my mouth, and to my surprisement the beast actually let go. I let my arms down by my sides and looked at the whimpering dog that layed down before my feet. “That’s right”, I muttered as I proceeded into the room I assumed the dog was protecting. “I haven’t gone through hell to be stopped by a fucking bitch.”

The room looked like a typical study, with a large desks and lots of bookshelves. I looked at the papers that were stocked everywhere, and they seemed to be contracts with the Devil. Maybe mine was there somewhere as well. My thoughts wandered away to completely different stuff, like Claire’s smile and how great it would be to see her again, when I looked for the damn crown of fire.

It turned out to be a literal crown made out of actual fire. At first I was scared to touch it, but it proved to be fine. I brought it with me up all the stairs, finally being able to see more than my hand in front of my face, and it felt like as if it was way quicker to get back to the cheering souls and the beheaded Devil than it was to find what I searched for. I held up the crown and my own personal crowd cheered even louder, roaring out their joy.

“So what does Sir wish to do now?”

I looked down at the crown and tried to figure out what to do. This thing was my exit ticket, it would let me see Claire again, but… I felt so powerful. I had never really had any power when it came to myself and my own life, because in my early years my parents decided what was going to happen with me, and when I started to rebel against them the drugs took their place. The drugs were my lord and saviour, and I was never really allowed any control.

But was I really going to throw away my chance to finally have my own life for power?

I smiled and looked up to all the souls. They got quiet as they expected a speech, and I felt more insane than ever. “To be honest”, I said, “I never thought that this day would come. I thought everything was impossible from the second I sat my foot down here, in Hell. But, tell me something - why should you sinners be saved? You wouldn’t be free without me. I’m your leader, your saviour, your King. And I’m not ready to leave.”

I put the crown on my own head as the souls realized what I was saying and raised hell like insane persons inside an asylum again.

You would imagine that it takes time to make deals with poor, stupid humans and collect their souls, but it wasn’t. It came natural to me.
I simply took over every contract the former Devil had made himself, and it felt so good to be able to rip my own apart with my own bare hands. Either I was out in the real world, collecting lost souls, or I sat on my throne and pushed my demons to do such horrible things to the poor fuckers stuck down here with me. My minions seemed to enjoy having me as their leader, and I couldn’t give less of a fuck about the other souls. It was their own fault they were down here anyway, as it had been no one but my own when I put myself in the hands of the Devil, and I had been the only one who had stepped up and tried to do anything about it. They deserved every punishment they got, because I just wanted them to suffer as much as I had done my whole life.

I snapped my fingers and turned up onto the surface of the Earth. My location was an alley next to a huge street I faintly remembered from my time as a human. Maybe I was close to where I had lived.

But I wasn’t going to walk down memory lane - I was working, and a human being with a gross, beating heart was standing right in front of me. I cleared my throat to turn her attention to me, and if I still had a heart it stopped beating.

“...Johnny? What are you doing here?”
I shook my head and felt tears starting to fill my eyes. Even when she was blurry she was the most beautiful person I had ever met, and she still had the ability to break down all my walls and turn me human again.

“What have you done… Claire… what did you do…”
“What are you talking about? I haven’t seen you in fucking forever! Why haven’t you returned any of my fucking calls!?”

“How… how long…”
“Six months. You’ve been gone for six months.” She was quiet when the tears finally started dripping down my cheeks. “What is even going on, Johnny? I don’t understand…”
“Why did you have to go make a deal with the Devil?” I whispered and looked up at her. I wanted to hold her so fucking badly, but she seemed so… different somehow, and it broke my heart to see her in a time like this. I wasn’t supposed to - she was supposed to live happily ever after with some dude she loved and be surrounded by kids and loved ones, and just live.

“Why were you so fucking stupid? Why did you have to…” I couldn’t talk. My voice stopped working completely, so my words just trailed off into the distrance and I threw myself over her, holding her as tightly as I could. She still smelled like vanilla and flowers and reminded me of happier times.

“Johnny… how do you know I did that and what are you doing here? I still don’t understand…”
“I am the devil”, I whispered as soon as my voice could handle it. “I… I made a deal with him myself and I killed him… Claire I beat the devil… and took his place… why did you… Claire...”

She was silent for a moment, and then she put her arms around me. “I thought you were lost”, she whispered, “so I wanted him to bring you back to me… funny how the universe works, huh?”

I shook my head and grabbed her face with both my hands as I pressed my lips against hers. “You’re so fucking stupid”, I said through my tears. “You’re so fucking stupid Claire you shouldn’t have done that I love you so much I don’t… I don’t…”

“It’s okay”, she mumbled with a smile as she was touching my cheek gently with the sweetest smile I’d ever seen. “I mean, it can’t be that bad, right? I’ll get to see you every day…”

“You don’t know what it’s like down there.”

She kissed me and I shut my eyes shut as hard as possible and snapped my fingers. She was sent down into Hell and I fell to the ground, screaming out my heartache, feeling myself be ripped apart from losing her all over again.

Her private Hell was lying in a hospital bed, connected with a machine that wasn’t bleeping, with me sitting by her side, crying and she couldn’t do anything to help me.

Oh hell, I knew, because I was sitting there, by her side, every single damn day.