Don't mind me, I'm just a son of a gun

På etniciteten igår hade vi repetion inför provet nästa vecka och jag är seriöst helt stört trött på min klass. Det är inte roligt att vara på lektioner där läraren måste bråka med eleverna halva lektionerna och sedan låta alla gå tidigare för att han blir helt trött i huvudet att ha lektion med oss. Seriöst. Ugh </3

 

Lärarkandidaten antog att jag var dum i huvudet på mattelektionen så jag blev jättenere och orkade inte räkna fastän det egentligen inte spelade någon roll. Men liksom hon bad mig att svara på en fråga och jag tvingades att mentalt tvinga mig själv till att göra det, vilket tog ca fem sekunder, men då hade någon annan hunnit skrika ut svaret och så sa hon "Jamen Frida nu när du ser hur man ska göra kan du lösa nästa uppgift då?" AlltSÅ OKEJ JAG HAR BETT OM ATT BLI KALLAD FÖR JAMIE OCH DET VAR INTE MITT FEL ATT JAG INTE HANN SVARA HÅLL KÄFTEN JÄVLA KÄRRING

 

Kom hem, åt middag, var på dåligt humör och spelade Bioshock och Phantom Hourglass och skrev en önskelista. Och så läste jag ut The thin executioner någon gång under dagen också och slutet gjorde mig alldeles varm i själen ♥

 

Idag så var det skolfotografering, så jag drack te vid ett överfullt bord och sedan typ flummade jag med Amanda, Paulus och Zeb under hela fotograferingen. Efteråt hade jag engelska i typ en timme och tio minuter; blev klar med allt arbete + 3 extra uppgifter tjugo minuter innan vi skulle sluta. Inte roligt </3

 

Hade matte idag igen och förstår nästan vad vi håller på med. Fick fråga om hjälp av en helt okänd person som jag inte vet varför hon var med i klassrummet och hon förklarade mycket bättre än vår fucking lärarkandidat :C så det är typ tack vare henne jag förstod och kunde räkna själv. Ska bli så jävla skönt i december när jag är på min sista mattelektion ever! Vill bara slippa den här jävla skiten)

 

Kom ganska precis nyss hem och internet är segt så jag kan inte titta på anime som jag hade tänkt göra. Uuuuugh. Får försöka hitta på något annat att syssla med :c

Idag har varit allmänt händelselös. Har i princip skrivit på en reflektion till idrotten hela dagen, och det bästa är att jag inte kan lämna in den trots att deadlinen är idag, för att de har inte gjort så att man kan lägga upp saken via paddan. Så jävla dumt. Ännu roligare? Läraren vet om det här. Kan det bli roligare än så? Ja - jag mejlade honom igår om detta, förklarade att jag inte har något skrivprogram på datorn så jag kan inte fucking lägga upp skithelvetet, och haN SVARAR INTE UGH

 

...okej. Ja. Eh. Är egentligen på ganska bra humör, tror jag, fast jag saknar Frej massor.

 

Har också sett på Haikyuu!! idag och druckit te och spelat Farmville för varför inte </3 Vill spela tv-spel nu, men vet inte om jag ska spela Bioshock eller typ... Assassin's Creed ;w;

DET FINNS INGET BÄTTRE ÄN ATT HÅLLA EN FAKTISK BOK I HANDEN OCH VÄNDA BLAD SJÄLV

DET FINNS INGET SOM FÅR EN ATT KÄNNA SIG MER INTRESSANT ÄN ATT SITTA OCH LÄSA UTE PÅ BUSSEN ELLER PÅ TÅGET ELLER I SKOLAN ELLER BARA UTE I ALLMÄNHET

DET FINNS INGET SOM GER EN KÄNSLAN AV ATT FÖRSVINNA IN I EN ANNAN VÄRLD ÄN FAKTISKA BÖCKER

HERREGUD

yes I feel really strongly about this sorry about that </3

 

 

Igår gjorde jag det stora misstaget att se på Harry Potter and the Deathly Hallows pt 2 med mamma och Liv. Det var okej fram tills de allra sista sekunderna, för då började jag böla som en liten bebis tillsammans med mamma, och Liv förstod inte. Hon har inte vuxit upp med Harry Potter som jag har, hon har inte ens läst böckerna. Harry Potter är, seriöst, hela min barndom tillsammans med Lord of the Rings. Jag har tålmodigt lyssnat på när pappa läste de första böckera för mig och min bror, väntat på att nya delar ska komma ut, väntat på filmerna och tragglade mig igenom böckerna på engelska själv. Liksom HP har betytt så jävla mycket för mig, liksom det har gjort för många andra, och jag kan på fullaste allvar säga att jag inte litar på någon som inte tycker om Harry Potters magiska värld eller inte har läst böckerna. Aldrig.

 

Åt frukost i sängen idag och såg det sista avsnittet av Love Stage!! (blev helt emotionell och skrek åt skärmen för alltså Izumi och Ryouma är så jävla idiotiska jag bara åh fuck each other already <///3) och fortsatte sedan med Haikyuu!. Ville bara se på mysiga saker trots att jag ligger efter i alla animes jag ser på för att jag hade jätteont i magen och man skulle kunna spela in en skräckfilm med allt blod min kropp producerar.

 

Mådde lite bättre vid ett-tiden så jag följde med resten av familjen för att köpa godis, och det gick bra fram tills typ vi skulle gå hem för då började min mage göra ont igen så jag pep och gnällde hela vägen, haha. Tröståt nötter när jag kom hem och drack te innan jag gick för att spela Bioshock. Börjar komma någonvart nu!!! :D

 

Familjen beställde pizza till middag, så satt och tjockade mig och såg på Repmånad med dem och alltså HAHAHAHAH den var sjukt rolig ♥

  

BÄSTA SCENEN ♥

 

Ska högst antagligen se på film med familjen ikväll och tjocka mig ytterligare. Yaaay 8D

Hade världens kortaste mentorstid och gick till Ica med ett ganska stort gäng av personer på lunchen och åt chips i elevkårsrummet och hade svenska där vi diskuterade litteraturhistoria och så åt vi mer chips på rasten och sen åkte jag hem och spelade ut Phantom Hourglass och åt nyss middag.

 

Är alltså hemma i helgen men vet inte hur mycket jag kommer blogga pga ska kanske spela in en film till ett grupparbete och kanskekanskekanske träffa Frej en dag och högst troligen hänga med Amanda. Och så mår jag inte heller bra just nu och jag vet inte vad som är fel men jag orkar bara inte jag sover inte jag orkar knappt äta jag är ledsen ca hela tiden och jag bara jag vill inte just nu.

 

Hejdå.

 

Idag orkade jag inte med något på morgonen så jag bröt ihop totalt på en busshållplats och typ skrekgrät. Stod med ryggen mot gatan och hade telefonen mot örat så vet inte hur många som gick förbi och jag antar att det är bra. När jag lugnat ner mig hade jag inte tid att byta om till idrotten, så jag bara gick dit och sa att jag var sjuk, och resten av lektionen satt jag med Paulus och skrattade åt 9gag och jobbade på en idrottsuppgift.

 

Hade psykologiprov och det gick hyfsat bra fastän jag var helt seg i huvudet. Som sagt var det om det kognitiva, så jag valde att svara på alla frågor om det kognitiva och sedan analysera ett fall som hade med beteende att göra, eftersom det var enklast så. Det enda jag störde mig jättemycket på var att min klass inte kunde hålla käften och typ pratade och var så jävla dumma och jag bara det är så respektlöst mot alla som faktiskt försöker </3

 

Skulle inte vara på japanskan så fick sluta sjukt tidigt iochmed att jag fick åka hem efter provet, så jag spelade Phantom Hourglass tills klockan var drygt halv sex, för då skulle jag på en handledarkurs för att få ta körkort. Tycker att det är jättekul att det inte är jag som vill att jag ska ta körkort, men ändå var jag tvungen att sitta helt själv i en situation som gav mig ångest för att mina föräldrar redan varit på den kursen med min bror, yay! :DDDD (Ja, jag är sarkastisk som fan. Jag höll på att grina hela den tiden och det första jag sa när jag kom hem var att jag inte tänker ta något jävla körkort. Usch.)

 

Ska lägga upp dagens skrivarutmaningar och sedan återgå till mitt spel för jag orkar inte riktigt något annat just nu.

Det beror på. Gillar kärlekstriangelen mella Kai och Drake (två av mina och Frejs många olika karaktärer); Drake är sjutton och börjar bli en känd skådespelare som inte kan ta fler skandaler - Kai är gift och 31 år gammal och är påväg att få sitt andra barn. Så eh ja triangeln mellan Kai, Drake och Liesel är fett intressant xD

 

Så, jag tycker att det beror på innehållet i den. Liksom är det bara "åååh kan inte bestämma mig för vem jag gillar mest ;W;" så är det bara tråkigt och uttjatat. Gillar små twistar som gör allt intressant C:

 

ALL HAIL PENNAN VÅR BEFRIARE. Skriver faktiskt nästan endast för hand nuförtiden, om det inte är något som jag funderar på att eventuellt lägga upp i framtiden för jag har upptäckt hur jävla jobbigt det är att föra över allt man skrivit för hand till datorn, och jag kan alltid ta med mig en skrivbok medan Google Drive tar upp jättemycket plats i telefonen så jag har inte det + har inte alltid med mig datorn eller har internet på ipaden. Så jag föredrar att skiva för hand ja C:

 

Idag så åkte jag till Ica och köpte gummibjörnar innan psykologin, och på den lektionen så repeterades allt inför provet imorgon, och jag känner att jag har väldigt bra koll! (Med tanke på att vi håller på med det kognitiva dvs sånt jag gått i terapi för + resten av innehållet till provet är inte så komplicerat :D)

 

På studietimmen så pluggade jag lite japanska (måste memorisera typ två-tre meningar inför imorgon och jag hann glömma det...) och läste The thin executioner. Tyckte att det gick lite segt i den ett tag but then everything escalated rather quickly och sen blev den nästan triggande och äckligt obehaglig så jag var tvungen att lägga ifrån mig boken eheh. I LOVE IT THOUGH ♥

 

Ettorna hade poängjakt idag, då de skulle göra en del olika utmaningar för att samla poäng som kommer att gynna dem när det är dags för utspring i trean. Jag skulle egentligen inte vara med, då jag inte ens är med i elevkåren, men Zeb var så sjuk att han var tvungen att gå och Amanda ville inte vara själv, så jag stannade. Vi åt de sista gummibjörnarna jag hade och var uttråkade för alltså ettorna vi hade var så sjukt tråkiga??? De ville knappt göra något av de roliga sakerna på listan alls och jag och Amanda bara "vI SKA GÖRA ALLT DET HÄR NÅGON GÅNG YES 8DDDDD" så eh ja. Det var väl lite roligt xD

 

Kom hem, åt middag, ringde Frej och pratade länge, och snart ska jag se America's Next Top Model tillsammans med honom, för det har kommit ut ett nytt avsnitt. Hoppas att lilla bögpojken från Texas vinner nu när Romeo är ute haha ;u;

 

Färgade halva håret igår förresten. Det blev typ såhär;

 

"Of course it is happening inside your head, Harry, but why on Earth does that mean that it is not real?"

- Dumbledore, "Harry Potter and the Deathly Hallows"

(Det här har inte med skrivande att göra, men relaterar det till det. Liksom, allt händer i mitt huvud men jag förvandlar det till någonslags verklighet, på papper. Idk </3)

 

Det fanns typ citat i Jag saknar dig jag saknar dig! som jag glömt, och något som Fegnolio från någon av Bläck-böckerna sa, och något från Boktjuven, men hittar de ingenstans och vet inte exakt vart de är heller eh (och jag har inte ens ett exemplar av Boktjuven då jag lånade den från pojken min uhuhuhu). Typiskt ;w;

 

Herregud. Jag letar inte inspiration - den kommer till mig helt randomly, slår till på stort och jag har någon ny idé. Kan få inspiration av att se människor på bussen/tåget, lyssna på musik, sitta och gunga, se på film/tv-serier/anime, prata med folk, spela tv-spel. Vad som helst, faktiskt. Fick inspiration helt nyss för att jag läste om två människor som sa jag älskar dig till varandra så y'know, jag menar det - jag får attacker av inspiration out of the blue xD

 

Det beror på hur de görs och hur de behandlar filmen. Ett exempel är Hungerspelen, som är FANTASTISK. De har inte missat så mycket från böckerna och liksom ja.

Medelmåttigt exempel - The Hobbit. Okej jag älskar filmerna så missförstå mig rätt; de har bara gjort om vissa saker från boken och liksom boken är bland det bästa som finns, och jag är fortfarande arg för att min favoritscen knappt var med :c (Scenen med Beorn är mycket längre och bättre, för er som inte läst boken </3)

Dåligt exempel - Eragon. Boken är ljusår bättre okej filmen är så inte värd det <////3

 

JA. Alltså gud det skulle vara a dream come true liksom jag tänker mig hela tiden mina historier som filmer och tv-spel och sånt, och eftersom jag älskar allt sådant så skulle det liksom vara superawesome! (Jag har bestämt att jag ska vara där under varje sekund av inspelningar osv och störa alla HAHAHAHA ja 8DDDDD)

Började läsa The thin executioner igår och kom hundra sidor utan att ens märka av det. Alltså den är så bra ;U;

 

Idag fortsatte jag läsa den jävla boken på bussen och på engelskan när jag var klar med allt där, och så på matten gick det ganska bra fastän jag fortfarande hatar lärarkandidaten. Jan är snäll i alla fall så det är okej ;w;

 

Kom hem, såg slutscenerna på Harry Potter och Halvblodsprinsen (mamma och Petter har ett HP-maraton för båda är hemma så ah) och bestämde mig för vad jag ska göra med mitt hår nu och spelade Bioshock. Önskar att jag kunde säga att jag ska plugga psykologi idag, men jag kommer fastna vid min bok. Igen. *sighs*

 

Glömde bort skrivarutmaningen igår, så gör dubbelt så mycket idag~

Looking for Alaska är otroligt vackert, och jag tycker även om omslaget till den version av Hobbit som jag har. The Vampire Diaries-böckerna (på engelska) är också jättefina, och Bläckhjärta. Huh. Ja.

 

ÄR FORTFARANDE JÄTTEARG ÖVER B:ET JAG FICK PÅ EN NOVELL I NIAN. I SWEAR TO FUCKING GOD OM JAG SER LÄRAREN SOM BETYGSATTE DEN SKA JAG HUGGA IHJÄL HENNE FÖR JAG SKREV DEN FÖR ETT NATIONELLT PROV TROTS ATT JAG HADE MENSVÄRK OCH TYP LÅG OCH KVED OCH DEN VAR FAKTISKT VÄRD ETT A OK

 

...fast annars så vet jag inte. Har liksom nästan aldrig fått dålig feedback...? owo

 

Jag slutade läsa typ innan sommaren och spelade bara tv-spel, men har börjat komma in i läsandet igen, speciellt efter att jag köpte en massa nya böcker i somras. Läser just nu Small Gods av Terry Pratchett (fast jag tror jag sagt det ett par gånger......) och räknar med att ha den utläst innan veckan är slut C:

Inte vad jag kan minnas. Var jävligt nära på att göra det med The fault in our stars dock, men gick och dränkte sorgen i mat. Tror att jag höll på att göra det med Cirque du Freak: The vampire's assistant också, minns att jag skrek en hel del i alla fall xD 

 

Fast förresten om matteböcker räknas så jag har slängt ifrån mig dem minst miljarder gånger~~

 

NEJ FÖRRESTEN JAG KASTADE LOOKING FOR ALASKA IFRÅN MIG OCH MIN SYSTER BLEV JÄTTERÄDD FÖR JAG BÖRJADE SKRIKA OCH TYP DÖDSHOTADE JOHN GREEN HAHAHAHAHHAA

Vaknade typ ganska tidigt igår och kände typ bara "uuuuugh orkar inte vill inte vill ligga kvar" men kunde inte somna om så tvingade mig själv att kliva upp, så eh ja. Åt toast och såg på Shooter med mamma och pappa innan jag var tvungen att göra mig iordning för att åka till skolan osv.

 

Det var en helt random kille på bussen som sa att jag hade fint hår och undrade om det verkligen var så bra att ha piercings i läppen och jag bara hahahhaha what <///3 Köpte gummibjörnar innan jag gick till psykologin, och där fick jag tillbaks mitt prov (fick ett B och det var tydligen det högsta man kunde få så go me!!!!) och så pratade vi typ om... eh... minns inte ;u; Kommer bara ihåg att jag var jättedramatisk och bara "OH ROMEO MY BROMEO I LOVE YOU BUT NO HOMEO" till olika personer i klassen xD

 

På läxtimmen så satt jag bara och läste Small Gods och lyssnade på musik, eh. Ja. Intressant...

 

Tror att jag spelade Bioshock när jag kom hem, men minns inte så mycket mer ;w;

 

Idag vaknade jag vid halv åtta och åt scones till frukost och såg på någon film som jag inte minns namnet på med mina föräldrar, och så insåg jag att jag måste köpa ny hårfärg snart för jag har inte så mycket blått kvar och jag ska byta till lila och jag bara uuuugh det är dyyyyrt ;u;

 

Eftersom det är grupparbeten på idrotten så bestämde sig min grupp för att göra skiten nästa vecka, så hade alltså sovmorgon. Kom till skolan typ kvart i elva för att äta lunch, så satt och pratade med Zeb och Robin medan vi väntade på resten och så ja. På psykologin pratade vi om det kognitiva och KBT, vilket var lite roligt för jag kunde redan allt då jag genomgått en KBT-behandling xD

På japanskan så blev alla typ övertrötta så vi låg och skrek av skratt åt dumma saker och jag bara </////3

 

Har typ bara hunnit äta middag sen jag kom hem. Ska fixa lite inlägg till skrivarutmaningen som ska dyka upp under helgen eftersom jag högst antagligen åker till Frej, om jag lyckas övertala mina föräldrar att jag mår tillräckligt bra för det dvs :C

Som jag minns det så började jag i ettan/tvåan kanske, för då fick vi helt nya häften som vi skulle skriva historier och berättelser i. Kunde dock inte stava till bok då, så på mitt häfte stod det "Berättelsebock" haha </3

 

I alla fall, började skriva med en kompis som illustratör (hon ritade liksom fantastiskt fint för att vara ett år yngre än mig), och då var det historier om djur som kunde prata. Minns något om en papegoja som hette Polly och en massa saker om hennes katt, Zingo, but that's about it xD

 

Först var det bara en rolig grej som jag och hon hade roligt med, men jag började inte försöka skriva SERIÖST förrän jag gick i fyran. I min skola hade vi mini-nobelpris inom olika ämnen, och alla var tvungna att skriva en berättelse med temat vänskap. Jag skrev om två hamstrar som träffades och blev vänner osv, och jag minns att när jag lät en lärare korrekturläsa den så var det bara två fel som jag var tvungen att rätta till. Lämnade in den, glömde bort den, orkade inte klä upp mig fint inför nobeldagen, och så hörde jag helt plötsligt att jag hade vunnit litteraturpriset., så jag tvingades gå upp på scenen fastän jag inte ville. Det gav mig typ en självförtroende-boost. (Jag vann för övrigt året därpå också, och då även inom musik, fast det är en helt annan historia.)

 

Började dra runt skrivböcker med mig överallt i femman, och har inte slutat sedan dess.

 

Jag älskade Astrid Lindgrens böcker, speciellt då Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta för att de var lite mörkare än Pippi Långstrump och typ Emil i Lönneberga. Jag var väl konstig redan som liten, eheheh. Och så älskade jag Harry Potter (tror att jag fick femman när jag var elva eller så, för att den var 1000 sidor och mamma och pappa ville att jag skulle sluta tjata om att jag inte hade något att läsa; en vecka senare var den utläst och mina föräldrar gav upp, typ) och en serie som heter Deltoras bälte - jag har fortfarande inte alla delar och inte ens i samma liksom "serie" (Deltoras bälte innehöll typ flera olika serier osv). Den handlade typ om drakar och sånt, och jag har fortfarande böckerna i min bokhylla, haha. Ska kanske försöka få tag på resten? 8D

Hittade den här utmaningen hos Moa och bestämde mig för att också göra den, bara för att jag inte har något bättre för mig xD

 

01: När började du skriva?

02: Vad var din favoritbok när du växte upp?

03: Läser du mycket?

04: Har du någonsin kastat en bok tvärs över rummet?

05: Har du någonsin tagit några skrivarkurser?

06: Vad är den bästa feedbacken du någonsin fått?

07: Vad är den värsta feedbacken du någonsin fått?

08: Vad är ditt största störningsmoment inom skrivandet?

09: Vad är ditt favoritbokomslag?

10: Vem är din favoritförfattare?

11: Vad är ditt favoritcitat om skrivande?

12: Vad anser du inspirerar dig mest?

13: Vad tycker du om filmer baserade på böcker?

14: Skulle du vilja att dina böcker blev gjorda till filmer, tv-spel, tv-serier o.s.v?

15: Vad tycker du om kärlekstrianglar?

16: Föredrar du att skriva på dator eller för hand?

17: Skissar du upp dina berättelser innan du skriver dem?

18: Börjar du med karaktärer eller plot?

19: Vad är det bästa och värsta med att skapa karaktärer?

20: Vad är det bästa och värsta med att skapa plottar?

21: Tycker du bäst om eböcker eller fysiska exemplar av böcker (eller båda)?

22: Vad är din favoritgenre att skriva i?

23: Vad tycker du är svårast att skriva: början, mitten eller slutet?

24: Vad tycker du är enklast - att skriva eller redigera?

25: Har du någonsin skrivit fanfiction?

26: Har du någonsin blivit publicerad?

27: Vad tycker du om att låta närstående läsa dina verk?

28: Vill du ha dina verk publicerade?

29: Beskriv din skrivmiljö.

30: Vad är din favorittid för att skriva?

31: Lyssnar du på musik när du skriver?

32: Vad är ditt äldsta WIP (work in progress)?

33: Vad är ditt nuvarande WIP?

34: Vad är den konstigaste berättelseidén du haft?

35: Vilken av dina karaktärer är din favorit, och varför?

36: Vad gör du när karaktärerna inte beter sig som du planerat?

37: Tycker du om att plåga dina karaktärer?

38: Har du någonsin dödat en huvudkaraktär?

39: Vad är den konstigaste karaktären du någonsin kommit på?

40: Vilken av dina karaktärer har finast namn?

41: Beskriv din ideala skrivarplats.

42: Om du fick stjäla en karaktär från en annan författare och göra den till din, vilken skulle du välja och varför?

43: Om du kunde skriva nästa bok i en valfri serie, vilken serie skulle du välja och vad skulle boken handla om?

44: Om du fick skriva en bok tillsammans med en annan författare, vilken skulle du vilja skriva med och vad skulle boken handla om?

45: Om du kunde leva i en fiktiv värld, vilken värld skulle du vilja leva i?

 

Vet inte hur många jag kommer svara på per dag, men tror jag hinner med två innan jag måste gå till skolan~

Vågade spela Bioshock igår, så satt och skrek åt det och gick sedan för att bada. Det var varmt och mysigt och allt luktade gott och jag bara åh varför badar jag inte oftare ;U; Och mamma hade bakat en cheesecake som försvann på typ tio minuter för det var den bästa cheesecaken jag någonsin ätit omnomnom ♥

 

Vaknade till halsont och huvudvärk men pallrade mig iväg i dimman utomhus i alla fall.

 

Klippte håret i torsdags och var jätteglad över det för jag hatar när det blir alldeles för långt och nu är det liksom kort och jag bara ååååh ♥♥♥

 

I fredags fick jag mer info om tentan i engelska och har nu koll på vad jag ska göra innan provet. Jag måste också läsa tre romaner, men inte inför provet, och jag får välja själv! Så jag är fett glad över det :D Har redan nu valt vad jag ska ta - Small Gods (läser den liksom just nu så ah easy way out xD), The thin executioner (fick hem den i posten för ett tag sen och är fett excited över att läsa den iiih) och King Dork (bara för att den är så mysig)~

 

På svenskan minns jag knappt vad som hände, förutom att Alex släppte in oss i elevkårsrummet och jag snodde energidryck och en påse med popcorn tillsammans med Zeb xD

 

Efter skolan hade etnicitetläraren planerat in ett studiebesök så jag satt med Amanda och Zeb och väntade och allt var fucked up men vi kom iväg i alla fall. Var helt hysterisk på tåget haha </3

Vi åkte till Etnografiska muséet ute på Gärdet och lyssnade på en föreläsning om racism. Det värsta? Jag vet att jag redan gått igenom allt det där, både från historian och etniciteten. Så jag tyckte det var helt värdelöst, + Haydar förklarar bättre trots att han skriker och har en skruv lös...

 

Åkte till Västerås efter det och var helt stört slut i huvudet och jätteledsen för att allt var så fel så jag bröt ihop på tågstationen och typ skrek förlåt tusen gången om. Hatar det där </3

 

Fast allt blev bra och helgen var mysig. Jag och Frej såg på Friends och på Barakamon och tränade och spelade Animal Crossing (alltså det är så underhållande trots att det är ett barnspel??? seriöst vi är beroende haha) samt Phantom Hourglass. Det var som sagt väldigt mysigt ♥

 

Kom hem till valvakan och skrattade sönder åt all skit och alla puns/skämt som kom från familjen. Tycker dock att höjdpunkten av kvällen var personen som stängde av strömmen på SD's valvaka i Malmö allTSÅ THAT PERSON IS MY NEW HERO HAHAHAHAHAH ♥

Anyways så vet jag inte vad jag tycker om regeringsbytet, liksom jag hoppas bara att Vänsterpartiet inte får någon makt över skolan då deras skolpolitik är lika värdelös som Sverigedemokraternas, och apropå racisterna så är jag så sjukt arg för att de blev så stora??? Liksom vad fan håller ni på med????????

 

I alla fall. Hade friluftsdag idag så gick en bit på Sörmlandsleden. Det var helt okej trots att jag mådde illa och var skittrött hela vägen (tror vi gick typ 8,5 km). Kom ganska nyss hem och sitter nu och äter choklad. Mår lite bättre så ska kanske plugga engelska eller spela tv-spel. Vill spela Bioshock men mitt problem är att jag är stört rädd för det haha ;U;

Seeing something that wasn't Hell and not having to feel the incredible heat against my skin all the time felt like Heaven. There was actually a blue sky over my head with puffy, white clouds scattered all over it. Underneath my palms were grass and I had no idea I could even miss something I'd never even liked when I was... alive, I guessed. You came to Heaven or Hell when you died, so maybe I had really died when I'd made the deal with the Devil.

Anyway, it didn't matter - what mattered was the clouds over my head and the soft breeze playing with my hair. The air tasted sweet somehow, not as musty as it did in Hell. I finally had fresh air in my lungs and the feeling was almost like getting high - it felt just as damn good anyway.

I felt so light, as if I could fly, and when I looked down I realized that the grass had left my body and were several feet below me. Feathers seemed to have grown out of my arms without my knowledge, and I laughed. The laugh was like bubbles floating in the air, they had the same colour as bubblegum and it was just as sweet. I laughed more, couldn't stop the feeling of absolute happiness exploding in my chest.

I just felt so fucking free.

Suddenly something changed. A pit of darkness seemed to open up in the ground and suck everything it could get in it. Terrified, I tried to fly away from it, but my wings were gone and helplessly I fell to my fate.

"Oh Johnnyyy!"

Scattered laughter bounced in my head, people chanting my name. It felt like as if maybe - just maybe - I was a rockstar people were waiting for, longing for, but that illusion was shattered the second I managed to open my eyes. I wasn’t a rockstar; I was a caged animal in a zoo. Demons were walking by outside, almost causally in most cases, but everyone turned their heads when they passed me, grinning a soul-chilling smile and chanted. Maybe I would’ve felt how cold they made me if I had actually had a soul left. I was pretty sure that even if I had one it didn’t even belong to me anymore.

I looked at them, trying to seem as empty as possible. I had noticed that playing along to the tunes of the Devil’s violin made them kind of leave me alone, thinking I was completely broken. In fact, every punch and every bone breaking in my body made me even more determined to get out of there. I was going to get out so I could see Claire’s smile, feel her heartbeat in my ear, touch her fair skin. There was probably something wrong with me, since I’d gotten to see the other lost souls trapped in Hell now; most were either just laying with their backs against the bars, shaking, or they were making noises like madmen. I was the only one who seemed to be remotely okay, even though the Devil had been right. There was lots of ways for him to break me.

But my problem was that he didn’t break me. He and his demons were trying and I just put on an act to make it seem like they were succeeding. Maybe I was just more broken than he had estimated.

Everytime the bars were lifted I just got more determined to... survive. I planned everything in my head, looked it through a thousand times to see every little detail that could fuck anything up. The plan needed to be perfect, I couldn't allow the Devil more loopholes than he'd already found, if I wanted to get out.

So one day I was done and for move I was awake when demons started arriving. They seemed rather confused, so they walked by quietly. I barely glanced at those - my gaze were permanently glued to the hill where the Devil's throne were placed. Sooner or later he would show up and I wanted to be ready.

"You're making my boys worried, Johnny."

The thing with the Devil is that he doesn't even have to be there to be heard. He was nowhere to be seen but his voice were very loud and clear. I didn't think it was just in my head too, because all the lost souls tensed up and the demons seemed to stop and listen.

"Are you okay?"

"Yes, in fact I am", I replied with a huge smile on my lips. "I've never felt better in my whole afterlife! So whatever you did to me really must have worked, so thank you!"

I laughed at the confusion I created. For once I felt like I actually had some power, or at least like I had a chance to survive. I wasn't ready to give up yet, and for some reason my will to survive had just gotten stronger during all the time they had been trying to break me.

"What have you got for me today, you handsome Devil?"

For the record, I had no control whatsoever over my mouth anymore. It was smiling and talking on its own - I was actually terrified. But a part of me hoped that acting insane would grip the other lost souls out of their own insanity and join me somehow. I needed help to get out; of course I couldn't do it on my own. They weren't really where I were though, so I figured they could use some help.

The Devil laughed. "Your spirit is admirable, I give you that. You've lasted longer than anyone else so far. But I don’t see what you’re trying to achive, so maybe you can enlighten me?”
“Huh, I thought Lucifer meant carrier of light or something. Aren’t you light enough on your own or are you simply too emo to function?”

Was there a giggle? I couldn’t tell. All I knew was that I was on a roll and to be rolling in Hell you needed to be on fire, which I kind of felt like I was.

Suddenly the Devil himself showed up inside my cage, and he looked annoyed. “Do you think you’re funny? Because I have had enough of you now. What’s your secret, huh? How come you’re not like every other lost soul in here?”

“Oooh, I didn’t expect company! If I’d known you’d show up I would have cleaned up a little. I’m sorry for the mess that isn’t me”, I said with a giggle. He took me by the throat and violently threw me up against the bars. Of course I couldn’t breathe, but it didn’t really matter when you were kind of dead already. “So no foreplay then? I’m sensing you’re a top kind of guy…”
“I don’t get it.” The Devil was looking at me but I wasn’t sure that he was actually talking to me. He seemed frustrated and confused, and I loved knowing that that was my fault. “How are you still… alive?”
“I was making a sexual innuendo. A joke. Y’know, that you’re -”

Stars danced in front of my eyes when he bashed my head against the bars. I didn’t really look at it, but it felt like as if my head made the bars bulge like frying pants did in children’s cartoons. Maybe there was a Johnny’s-head-shaped buckle in the bars, maybe not. All I knew was that it hurt like hell.

He alone is stronger than all the demons I’ve fought so far. Oh dear, how did I expect to ever survive this?

“You’re supposed to be dead”, he hissed, staring at me with insane eyes. I thought I’d seen insanity in the junkies’ eyes, but this frenzy was way worse than the hell I thought I had seen people in.

“Well, I’m not anyway. Suck it up.”

My knee flew up to meet his crotch, making him doublefold and let go of me. I sank down to the floor and tried to see past the stars that was still dancing in front of my eyes. I had temporarily lost control of my own body and couldn't do much but just lay there and wait for the Devil to collect himself, lift me up by the collar and throw me so hard the bars broke and I flew outside. The ground was solid rock and hurt my everything when I actually bounced and rolled further away, and I only stopped when I hit the bars of another cage. I groaned when I forced myself to sit up and walook around; I seemed to be in a huge cave with smaller caves just like the ones I'd been trapped in up until now, and there seemed to be no end to it. There were even stairs climbing upwards.

Well, I'll be damned. I had no idea.

"How... dare... you..." The Devil walked towards me, all tall and impressive. His skin seemed to glow from a fire within and of course he freaked me out. I was just too stupid to act on it.

"I guess you can say I'm sort of a daredevil." I grinned and tried to get up on my feet, but he kicked me away again. Apart from the thuds I made when I hit the ground, Hell was for once really quiet. No insane screaming, no devilish laughter. Nothing. Everyone were keeping their eyes fixated on what went on at the bottom of the pit.

"You're supposed to be mine!" His voice boomed throughout every corner of hell, and somehow he seemed to have grown a bit. Maybe it was because I was still crawling on the ground. "What  makes you think that you can defy me?!"

"Nothing, really, I just happen to be this way. Although", I said when he lift me up by the collar and held me up way above the ground, "I think that maybe you underestimated me when I got in here. You said you could already break me more - guess what? You haven't. You failed. How does that feel?"

He gave away a close to animalistic scream and started to hit me very hard and rapidly. I couldn’t breathe, I felt really dizzy and my mouth tasted like blood. But yet I just laughed, because I had just pissed off the Devil and given back some of the frustration he had given me since I had gotten there.

“WHAT ARE YOU LAUGHING AT?!”

“I want to give you an offer, but I kind of need you to stop hitting me. Can you handle that, you think?”
“Is it about your freedom again? Because you’re never going to get out and you might as well fucking give up!” He threw me down into the ground at the end of the sentence, and I could literally feel the ground break underneath me. “You’re never going to succeed, you were a failure in your life as well, so why do you think things have changed down here? You’re nothing more than a disgusting cockroach that deserves to be crushed under my boot until not even one of its kind will recognize it.”

What he said was kind of true though, so cudos to him. It hurt being reminded of how I so easily gave in to stupid stuff and disappointed literally everyone I interacted to. I would never forget the shame I felt everytime someone looked so done with my bullshit, and how I straight afterwards shot up some more drugs into my system. I couldn’t stand disappointing everyone, but the problem was that I always did. A genetic fuck-up, that was what I was. I was so selfish I had no idea how to please anyone at all.

But things had finally started to change when the Devil came to get me, and I just didn’t want to abandon all hopes that I could never change.

“Yes, I’m totally disgusting. But I want a second chance because I really feel like I can do this. You see, I’ve learned that if you just sit on your ass all day, nothing’s gonna happen. You need to be creative and be willing to fight, that’s all.” I wanted to say that my body wasn’t so badly broken that I could stand up, but to be brutaly honest it was just pure willpower. I looked around me, looked at all those poor souls, and decided that it was time. “You all can do it! So please listen closely - I can’t do this on my own. But if you just help me win against the Devil… I will let you all free. I’ll figure out a way to do it but it’s time to fucking do something. WAKE UP!”

The Devil may laugh, but my words seemed to work as a wake up call for all the souls that could hear me. I wasn’t sure how many would be able to do that, but I could hear stomping and rattling as if they were shaking the bars and cheers. The laughter of the Devil disappeared as the confusion on the demons faces gradually got over their heads.

For once, noises in Hell didn’t sound like as if I was in an asylum.

“So what do you propose, young Johnny?” the Devil asked quietly with not even a hint of a smile on his lips.

“I want to fight you. If I lose, I’ll give up and just exist here forever. You can create the worst Hell possible for me and I’ll just suck it up, to use your own words. But if I win… you’ll let me and all these souls go.”

“Brave words for a weakling. And how do you intend to win?”

“I count on the lost souls to look out for me, because I know this won’t be fair in any way at all.”

He nodded, turned his back to me and started to walk away. “Let the game begin.”

“Behind you!”

The shriek made me turn around in time to notice an especially ugly demon run towards me, holding some kind of sword-like thing in his hands. I dodged him, pushed him so hard he lost his balance and took his weapon. The Devil seemed to believe that I wouldn’t last long enough to get to him, but with my weapon and the help from a thousand helpful souls I did quite well. I put down a few of his minions before he even turned around to look at me, and the surprised look on his face would be permanent as I had already jumped towards him and separated his head from his own body.

At first there was silence. Then there was a noise of screaming and cheering so loud I felt like covering my ears, but I stood in shock as I hadn’t realized what had happened yet. My gaze wouldn’t leave the head of the Devil laying in a puddle of blood on the ground, and my hand let my weapon go with a lot of clattering.

I thought you couldn’t kill the Devil. I guess I was wrong. Maybe he’s just strong, but not… immortal.

“Sir?” I looked up at the demon who spoke to me and I quickly jumped back. He held up his hands in a way that told me that he wasn’t there to fight me. “It’s not over yet.”
“What is there left…?” I said in a very weak voice.

“You must collect the crown of fire in the former chief’s quarters. Then you must either take his throne or hand it down to someone else, milord.”
I nodded. If I had started this I might as well finish it properly. “Can you show me the way, maybe?”
Walking through Hell felt… strange. The ground underneath my feet should hurt and make my skin burn, but nothing really happened to me. It felt like as if I was levitating, like I had done in my dream, but there was no wings on my back.

We walked down a couple of stairs and then he stopped and pointed even further downwards. “I’m not allowed to go further, sir. It’s just down there. Watch your step.”
“Thank you.” Highly confused that the demon didn’t make an attempt to stab me in the back I kept walking down, feeling the darkness close in on me. I walked in silence and prayed to anything that would listen that I wouldn’t slip and fall into the very core of the Earth, because I imagined that that of all things actually would hurt.

Suddenly there was light and a growling noise and I instantly raised my arms to cover my face. Fangs clamped shut around my arms and I started to yell. “Down!” was the first thing that came out of my mouth, and to my surprisement the beast actually let go. I let my arms down by my sides and looked at the whimpering dog that layed down before my feet. “That’s right”, I muttered as I proceeded into the room I assumed the dog was protecting. “I haven’t gone through hell to be stopped by a fucking bitch.”

The room looked like a typical study, with a large desks and lots of bookshelves. I looked at the papers that were stocked everywhere, and they seemed to be contracts with the Devil. Maybe mine was there somewhere as well. My thoughts wandered away to completely different stuff, like Claire’s smile and how great it would be to see her again, when I looked for the damn crown of fire.

It turned out to be a literal crown made out of actual fire. At first I was scared to touch it, but it proved to be fine. I brought it with me up all the stairs, finally being able to see more than my hand in front of my face, and it felt like as if it was way quicker to get back to the cheering souls and the beheaded Devil than it was to find what I searched for. I held up the crown and my own personal crowd cheered even louder, roaring out their joy.

“So what does Sir wish to do now?”

I looked down at the crown and tried to figure out what to do. This thing was my exit ticket, it would let me see Claire again, but… I felt so powerful. I had never really had any power when it came to myself and my own life, because in my early years my parents decided what was going to happen with me, and when I started to rebel against them the drugs took their place. The drugs were my lord and saviour, and I was never really allowed any control.

But was I really going to throw away my chance to finally have my own life for power?

I smiled and looked up to all the souls. They got quiet as they expected a speech, and I felt more insane than ever. “To be honest”, I said, “I never thought that this day would come. I thought everything was impossible from the second I sat my foot down here, in Hell. But, tell me something - why should you sinners be saved? You wouldn’t be free without me. I’m your leader, your saviour, your King. And I’m not ready to leave.”

I put the crown on my own head as the souls realized what I was saying and raised hell like insane persons inside an asylum again.

You would imagine that it takes time to make deals with poor, stupid humans and collect their souls, but it wasn’t. It came natural to me.
I simply took over every contract the former Devil had made himself, and it felt so good to be able to rip my own apart with my own bare hands. Either I was out in the real world, collecting lost souls, or I sat on my throne and pushed my demons to do such horrible things to the poor fuckers stuck down here with me. My minions seemed to enjoy having me as their leader, and I couldn’t give less of a fuck about the other souls. It was their own fault they were down here anyway, as it had been no one but my own when I put myself in the hands of the Devil, and I had been the only one who had stepped up and tried to do anything about it. They deserved every punishment they got, because I just wanted them to suffer as much as I had done my whole life.

I snapped my fingers and turned up onto the surface of the Earth. My location was an alley next to a huge street I faintly remembered from my time as a human. Maybe I was close to where I had lived.

But I wasn’t going to walk down memory lane - I was working, and a human being with a gross, beating heart was standing right in front of me. I cleared my throat to turn her attention to me, and if I still had a heart it stopped beating.

“...Johnny? What are you doing here?”
I shook my head and felt tears starting to fill my eyes. Even when she was blurry she was the most beautiful person I had ever met, and she still had the ability to break down all my walls and turn me human again.

“What have you done… Claire… what did you do…”
“What are you talking about? I haven’t seen you in fucking forever! Why haven’t you returned any of my fucking calls!?”

“How… how long…”
“Six months. You’ve been gone for six months.” She was quiet when the tears finally started dripping down my cheeks. “What is even going on, Johnny? I don’t understand…”
“Why did you have to go make a deal with the Devil?” I whispered and looked up at her. I wanted to hold her so fucking badly, but she seemed so… different somehow, and it broke my heart to see her in a time like this. I wasn’t supposed to - she was supposed to live happily ever after with some dude she loved and be surrounded by kids and loved ones, and just live.

“Why were you so fucking stupid? Why did you have to…” I couldn’t talk. My voice stopped working completely, so my words just trailed off into the distrance and I threw myself over her, holding her as tightly as I could. She still smelled like vanilla and flowers and reminded me of happier times.

“Johnny… how do you know I did that and what are you doing here? I still don’t understand…”
“I am the devil”, I whispered as soon as my voice could handle it. “I… I made a deal with him myself and I killed him… Claire I beat the devil… and took his place… why did you… Claire...”

She was silent for a moment, and then she put her arms around me. “I thought you were lost”, she whispered, “so I wanted him to bring you back to me… funny how the universe works, huh?”

I shook my head and grabbed her face with both my hands as I pressed my lips against hers. “You’re so fucking stupid”, I said through my tears. “You’re so fucking stupid Claire you shouldn’t have done that I love you so much I don’t… I don’t…”

“It’s okay”, she mumbled with a smile as she was touching my cheek gently with the sweetest smile I’d ever seen. “I mean, it can’t be that bad, right? I’ll get to see you every day…”

“You don’t know what it’s like down there.”

She kissed me and I shut my eyes shut as hard as possible and snapped my fingers. She was sent down into Hell and I fell to the ground, screaming out my heartache, feeling myself be ripped apart from losing her all over again.

Her private Hell was lying in a hospital bed, connected with a machine that wasn’t bleeping, with me sitting by her side, crying and she couldn’t do anything to help me.

Oh hell, I knew, because I was sitting there, by her side, every single damn day.

Going through hell everyday became kind of easy after a while, even though it felt like as if I'd been through it for a few eternities. The thought of revenge kept me going, and soon enough I didn't even scream when the baseball bat crushed my bones. I could tell that the demons got frustrated after a whole and hit harder, kept going for longer, but they barely got a wince from me. I didn't even bother to get out of bed, so not even finding me was fun. They didn't get a chase and that was really upsetting to them.

Apparently it was so upsetting I got paid a visit from the Devil himself; he had knocked the few times he came over, but not then. He let himself in and walked over to me with his arms folded on his chest. His expression was probably supposed to be concerned, but given that it was the Devil his evil shone through. "You lost your fighting spirit, Johnny?"

"No." I pulled myself up on my elbows and looked at him. "I'm just too busy for this fucking bullshit."

The Devil laughed. "You see, even Hell can get quite comfortable once you settle in."

Oh, you wish.

"Do you like games? I heard once that demons like games so I guessed they took something more than their hideous faces from their dad."

The Devil chuckled. "Sure, games are fun. Why do you ask?"

"Because I want to play a game with you."

"What kind of game?"

"You pick."

"I've always been a fan of hide and seek..." The Devil gazed into the nothingness that probably was his life until he remembered my existence again. "What do you want if you win?"

"I'd like to get out of here."

"If I win you're trapped here forever like you said you would."

"I never said that, but deal. So, uhm, I feel like this apartment isn't an ideal place to play, so how about -"

I didn't have time to finish my sentence before he snapped his fingers and a feeling of hot air flied past me and I felt dizzy so I grabbed the nearest thing. We seemed to have moved to somewhere god-knows-where, and I realized I was playing with the Devil. He would of course know his territory inside out; I didn't. I was screwed.

He snapped his fingers again and the demons that had been tormenting me showed up. They had evil grins on their faces, and the one with the baseball bat were gently hitting his own hand with it. He looked very badass and scary and I couldn't help that I gulped. My legs were turning into Jell-O. "Run, Johnny, or my boys will smash your head open again."

He didn't have to say that twice. I turned and ran, and not a single thought were in my head. It was a really bad time to be completely empty because I needed a plan - there must be something I could do to take that bastard down. I hadn't thought of it in the beginning but I couldn't beat Devil in Hell. Once again I had done something stupid and I kind of wished that someone really would bash my head open, just so I could die. Maybe it would be no big deal if I failed in the beginning.

"Get him, boys." The voice boomed loud and clear throughout the woods, and I knew it was to give me a heads up abou the fact that I was now officially chased. I could hear the demons maniac laughter somewhere behind me.

No. I'm not gonna fail because revenge is all I haven't lost.

I look around for something I could use as a weapon, and all I found was a stick about as thick as my arm. With a bit of luck it would work as a defense for a little while. There was also stones about the size of my fist. A plan started to form in my head. I took two rocks and climbed up a tree. Terror had a right grip around my throat and it was hard to breathe because I knew that it failed I was completely screwed.

I waited, and waited, and waited. Soon enough someone was walking below me. I couldn't really see that much, but I didn't hestitate. I dropped the rock and saw it smash into the demon's head, putting him down on the ground where he laid motionless. I didn’t breathe at all whilst I just waited for something to happen, like that he would rise and climb up to get me or that one of his companions would show up.

Nothing happened for quite some time, so I dared to crawl down the tree and sneak closer to the fallen demon. He didn’t look like a human at all, so I guessed it was true that demons had one shape and that they could switch into anything they wanted. He had looked so much like one of the guys that had actually barged into my apartment several years ago, but now he was even too hideous to describe. There was blood everywhere after the hit to his head, and I noticed that a baseball bat layed close to him. I guess he was the baseball-guy who always were the first one to hit me and always the last thing I saw before everything got dark.

“Karma’s a bitch”, I whispered as I grabbed the baseball bat carefully. He still didn’t more, so I dared to smack down my new weapon in his head just to hear the skull crunch under it. A small giggle escapes my lips as I kept hitting, and for every punch my giggles grew into a maniacal laughted that didn’t even sound like me. For a moment I just forgot that I was in the middle of a game with the Devil himself, because it felt so fucking good to just see the former head of the demon crash under my strength, give back some of the pain he’d given me the past few… what? Eternities? I didn’t even know anymore.

Of course my rather noisy existance for the moment attracted the rest of my playmates, but I was so into watching the gore splatter all over the place to even notice. I was captured, dragged back to the Devil who threw me back in my own hell. My gaze flew around the small apartment and a guttural scream left my lips. I had had a taste of insanity and now I knew I didn’t stand a fucking chance at all.

The only thing not disappearing from the apartment except for me was the drugs, and I felt something snap in my chest. The pile was getting so high some plastic bags were almost falling down on the floor. It didn’t take long to shove them all down on the floor, grab one of them and make a neat line of powder on the desk.

I could even find paradise in hell.

I had no idea how long I was just sitting there on the floor, feeling empty and smiling like as if I’d won the lottery, but no one showed up. Maybe that had been the goal the whole time, that I’d give in to the drugs and finally feel at home. Maybe there wasn’t any deeper meaning to torturing me day after day than actually just break me down completely.

Any normal person might ask themselves “why me?”, but not me. No. I finally felt like as if I could handle being in the really shitty and hopeless situation I’d found myself in ever since Claire was on her deathbed and I was terrified of losing her.

You were desperate enough to make a deal with the Devil just to keep her alive, even though she wasn’t really yours to keep and she was too good for someone like you.

I laughed a little. A picture of her was bouncing back and forth inside my kranium. Her eyes were like meled chocolate, her smile was a thousand fireworks setting off in my chest and her voice was like coming home. She was so beautiful it physically hurt, and I just wanted to bury my face in her hair and fall asleep in the red mess and hold her tight and never let go again.

Just as fast as the rush from the drugs hit me I started to cry. I missed her so, so much and I just wished that she would be mine again. That would never happen though, as I wasn’t sure I could get out of this place and she was definetly too good to end up in Hell. So I would never be around her again, and the thought ripped me apart completely.

I wasn’t one to cry very easily, and especially not when I was sad. Mostly I just turned the tears into gasoline to fuel the fire that was my anger, but I couldn’t anymore. I had tried but fire didn’t work in Hell. I hadn’t cried like I did then since I was a kid, and the noises even scared me. It didn’t sound like it came from me or like it was even human, but I couldn’t stop it. I screamed into my hands and if I had been stronger I would’ve pulled myself up on my feet and trash the whole apartment. There was one time I had actually done that out of fury and frustration, and I knew how that had ended.

The crying abruptely stopped and I looked up. It was too silent and my eyes started to tear up again but I didn’t give in to it. Not when there was so much better things to give in to.

A new idea started to form in my head, even though my whole body screamed at me to stop. It was the stupidest idea I had ever had and I knew that, but it was just impossible to resist.

Rockstars overdose all the fucking time so why can’t I have my seven minutes in the spotlight? It’s so fucking brighter than down here anyway.

I opened bag after bag, making new fine lines on the table. Blood dropped from my nose down on the desk and I could feel myself slowly slip away. I kept going until I finally felt how I couldn’t breathe anymore and passed out, all alone, on the exact spot this had happened one time before.

Next time I woke up, I noticed I wasn’t in the usual place. Everytime I had had a blackout since I entered Hell I had woken up in my old apartment, all alone except for all the drugs, so for a second I thought that maybe - just maybe - I had been let out. Maybe the Devil had had his fun with me and decided that it was enough.

But I couldn’t remember that I ever heard any agonized screams or feeling incredible heat radiating through my body in my world. I wanted to clasp my hands over my ears and just cover myself up from head to toes, but there was nothing to cover me up with. The ground under me was hard and it felt like as if I was lying on a huge rock and it was so fucking warm. Yet it didn’t feel like I was sweating at all.

What the fuck kind of place is this?

I sat up and groaned. There was a lot of pain in the back of my head, probably from when I had fallen down on the floor or something. That used to happen to me a lot when I had a bed that was too small for me; I’d always woken up with pains in my neck and hip like an old man. I was around eighteen so you can guess how fun it was to be me then.

It seemed like I was in some sort of cave with bars across the opening, like as if I was being inprisoned. That was sort of odd because that was something completely new. I had never been put behind bars before, even if I’d gotten the cops on me a few times. So of course seeing those bars were really confusing to me, especiallyn since it was so dark outside that I couldn't really see anything. There was noises that told me people were out there though, whispering, waiting.

Not being able to see them freaked me out, so I got up on my feet and walked over to the opening. The bars were burning hot so I flew backwards with a yelp and waved my hands around like a fucking idiot. A curtain was lifted and light streamed in, blinding me momentarily.

Demons were standing all around the cave - it looked like some sort of cave, carved out of a volcano because of the heat - holding objects looking like rocks. Not only did their looks scare the ever living crap out of me (imagine every characters from all the nightmares you've ever had and every horror movie you've ever seen put together, but a million times worse; that's what one demon's true form looks like), but the excitement that seemed to hoover like a mist all over the place.

Placed on a throne on a podium, the Devil looked down at me, his legs crossed and a snakelike tongue licking his lips, and he laughed. "Look who we've got here. Ladies and gentlemen - Johnny! He tried to quit on us."

Every demon in the room roared with laughter, and some of them actually fell over. If I hadn't been so terrified I probably would've been angry, hitting the bars, kicking and screaming. It wouldn't have mattered but that's how everything seemed at the moment anyway. I couldn't even kill myself properly, so why try more? This was my destiny - it sucked but hell, it was my fault and I guess I had had a pretty okay life at least.

I mean, I got to know an angel.

"What do we do with quitters?"

"Smash their bones!" they chanted back. "Eat their flesh! Break their ribs!"

"Go ahead then!"

I didn't realize I was the one who said that until it got quiet in the cave. I spread my arms and smiled, hoping that I looked somewhat taunting. "I dare you. Let the Devil himself throw the first rock. It's not like you can break me more than you already have anyway."

I had no idea what made me say it, as I had decided to just give up. But for some reason Claire's face were stuck in my head and I just felt some kind of urge to keep fighting for her. She had helped me fight of my own demons, so why not fight these as well? I could go through hell for her and I sure as hell could do it again, as long as it was for her.

The Devil laughed, sounding like a complete maniac, and he jumped down to the other side of the bars. He leaned forward to have his face in level with mine. I noticed that his eyes were burning with the flames of eternal pain and a part of me wondered what you would have to go through to actually become the Devil.

"Oh Johnny", he said in a voice so sweet it sent shivers through every part of my body. "You'd be surprised at how many ways it's possible for me to break you. You see, we've only just gotten started."

The Devil turned his back to me and snapped his fingers. "Break him, boys."

The bars disappeared, and my freedom was saluted with a rain of flaming rocks, each as big as my head.

I couldn't stay still at all, and I wondered whether it was because it was fucking freezing outside, all the caffeine I had taken into my system or if it was because I was scared absolutely shitless. It could be anything, really, but I hate to be the one breaking it to you - I was so scared that I knew if I stopped to stand still for even a fucking second I would have a nervous breakdown and maybe actually, y'know, drop dead. The worst part was probably that it wouldn't even be cool; it would be fucking heart failure.

There was a sound like a candle going out, only much louder, behind me. It was the noise I had been terrified of. I had heard it just once before, and it wasn't the noise itself I was scared of. It was what followed.

"Long time no see, Johnny."

I turned around and looked at the man standing there. He was wearing a black suit with red details, and he looked like he could be in his early thirties. His hair was dark and curly and he had a goatee that could make anyone who wanted one of those jealous. I wasn't.

"Your wish was completed, you've had your five years, time's up. I want my payment."

You see, I had been stupid and lovesick five years ago. A girl I was helplessly in love with was dying and I found a way to save her, even though there shouldn't be. Life was a funny thing and nothing you could really do anything about, and you shouldn't really pretend like you could move a chess piece and make it all work out.

"I... I...", was all I could manage to say.

"You don't have to be scared, Johnny. I'm not gonna hurt you in any way at all."

"But..."

"You promised. The deal is that I would save Claire - whom you didn't even stay with - and you'd have five happy years with this lovely girl. Not that it matters now, but why did you break up with her?"

"Because I didn't want to hurt her", I mumbled. "Making a deal with the Devil can't be, y'know, fucking great."

"You're the one who found me, not reversed. So to speak in your tongue - you're a really big fucking idiot, Johnny."

I swallowed hard. "So what now? What am I supposed to do?"

"Well, you sold your soul..."

Thing was that he had been really unclear about what that would actually mean, so when he suddenly grabbed me and threw me into what felt like a fucking inferno, I couldn't help that I screamed. The journey felt like it took seconds and forever at the same time, but everything turned white. Maybe I had gone blind, but at that point I didn't even really care.

"Where... where am I?"

"Welcome to Hell, Johnny."

Slowly my eyesight came back to me and I realized it looked like as if I was in my old apartment. It was my first place I had gotten on my own after college, and it was a short miserable stay. I was glad I met Claire soon after everything had started going to hell, because without her I wouldn't have been able to pull myself out of it.

And now, it seemed, I was literally in actual Hell.

This can't be right. Something is wrong. I'm not supposed to be here.

If I really was in Hell, it didn't look like I had expected it to. Where was all the flames, the hellish fire pits you would get thrown into? There wasn't supposed to be a shitty one roomer in Chicago.

I looked around and saw all my old stuff - that bed that was actually just a mattress on the floor, the sheets that had seen better days, the piles of comics and books scattered about everywhere. And, of course, the table where everything shitty happened. My heart started to race and my wrists hurt of longing when I saw a bag of fine white powder.

There was a loud banging on the door. "Oh Johnny!" a voice boomed, a voice I could never forget. On shaky legs I walked over to open the door. There stood Roover - the man I had thought looked like the Devil himself. Now that I had been the real Devil I could tell they really weren't alike, but yet I was still shaking at the sight of him. Back in the days it would've been because of abstinence, but now I really had no idea what the cause was. Maybe just the memory was enough to throw me back into my old habits. "I came with your stuff."

But I don't do this shit anymore I really fucking shouldn't...

"Actually, you're a bit late with the payment. You've been for quite a while."

"I'm sorry", I blurted out, "I'm just in between jobs right now and..." My voice trailed off, because we both knew that lie. It wasn't like I actually was searching for a way to pay Roover back; he just got high in his apartment and fucked hookers in dark alleys at night, and I knew that the other man must've figured it out by now.

"You've been unemployed for twelve months? Wow. I guess no one really wants a junkie at work - you're not more worth than a whore."

"I'll pay you back sometime soon, I promise. Just give me -"

"Give you what? Free drugs and I'm supposed to be cool with that? Dude, I've given you plenty fucking time. Time's up. Give me the money."

"I-I can't..."

Roover sighed. "That's what I thought as well." He backed out of the apartment after throwing the back of heroine at me. "Get him, boys."

Three men took his place, one holding a baseball bat, and I knew I was dangerously close to throwing up. Soon enough I did, and along came lots of blood and gore and blood-chilling screams.

I guess maybe that really was my own personal hell.

I inhaled sharply and sat up too quickly. Blood rushed to my head and I was so dizzy - I had no idea where I even were. There were some distant memories from the day before, but they could might as well just have been fragments of some crazy dream. I groaned and hid my face in my hands, rubbing my eyes until I could see colourful spots dance around on the inside of my eyelids, and when I ran my fingers through my hair I noticed my surroundings. The pale gray ways in the sick morning light, small pieces of dust floating around in the air and the lack of life itself. I couldn't be anywhere but in the small miserable apartment that I despised.

It wasn't a dream then. I'm in Hell I guess and this is what my life will look like now.

I stumbled up off the mattress, only falling once on my way to the ridiculously small bathroom. It barely contained a toilet, a sink and the tiniest shower in the world - every time I showered my arms hit the hot pipes, so I always had fucking burn marks everywhere. The whole point with the journey into the most claustrophobic room I'd ever been in was to check the damage, because as I remembered it the last night had been rough and really painful.

There was not a single scratch on me. I looked the same as always, despite the absolutely horrified look in my dark eyes, that I looked a lot paler than I used to and I seemed... hollow, somehow. Maybe the mirror showed a picture of how I used to look instead of the truth, because when I looked down at my arm it looked tanned except for those places where I had scars. There was scars after nights of insanity and self harm and needles, and one innocent one from when I was a kid and had had chicken pox.

I'm not sure I can handle this. I'm not even supposed to fucking be here. I gotta get out now.

There was no real plan in my head except escaping before I would have to re-live anything again when I got out of the apartment and slid along the icy streets of the town that suffocated me. All I knew was that I couldn't stay inside for one more second and that I needed to try to see if there was some way out. My outfit wasn't really fit for winter though, as it had been almost autumn a few days ago. I was wearing an oversized flannel shirt over a tanktop and ripped jeans to that. My Vans were soaked after a few seconds out in the snow-clad city.

It felt like I just walked and walked and walked without getting anywhere. The same Starbucks appeared on my right side every other block. There wasn't that many of those out there. Or was it? Were they really that closely placed to each other? I didn't think so. Bad fucking business plan of them then.

I walked until my feet were numb and I couldn't stop my teeth from clapping together. Even my insides felt frozen and the blood seemed thicker than usual, like as if ice cubes were trying to float down my veins.

Eventually I had to give up. I couldn't walk forever, especially when I didn't get anywhere. Once again I felt like as if I stood still I would die. Heart failure. But maybe that would be better than going back and really feel the true essence of Hell.

I'm gonna get out of here. If it is the last thing I ever do I'm gonna get the fuck out of here. I've done it before and I'll fucking do it again.

I went in to the apartment again, and only seconds later there was a knocking on the door. It took a lot to turn around and open it. This time it was the actual Devil himself, his fingers were pressed together and there was a polite smile on his face. "Hello again, Johnny. Having a nice stay here?"

"You fucking son of a bitch, I'm not supposed to be here. Let me out."

"No. Your soul is mine and I get to do whatever I want to do with it."

"My soul yeah but not my fucking body."

"Well, you should've listened closer when I told you the agreements", he said with a shrug.

"You didn't fucking say anything about me having to live in Hell!"

"Are you sure? One hundred percent?"

"Yes!"

"Oups. My bad then. But now there's nothing to do about that, really, so I guess you're going to be stuck here with me for a long, long time." He smiled, and that smile looked pure evil and sent shivers down my spine. "See you around then."

"Don't you fucking -"

"Get him, boys."

The day ended in the same way the last had done, but this time I wasn't focused on that. I was thinking about revenge, because I guessed that it was all I hadn't lost.

Idag var en jävla berg-och-dalbana, haha. Har drabbats otroligt mycket av ångest lately så jag har inte mått särskilt bra, och det får mig att bli arg så jävla lätt och jag exploderar för minsta lilla sak och jag har fått svårt för att äta igen. Detta resulterade i att jag höll på att gråta hela morgonen och bara klarade av att dricka te till frukost, så ja...

 

På idrotten så skulle vi planera våra filmer om friluftsliv, så jag satt i en soffa med min grupp (Micho, Zeb, Amanda och Adeleine [vet inte hur det stavas???]) och planerade en film som kommer vara så jävla störd HAHAHAHA <///3

 

På psykologin så gick vi igenom mer om Pavlov och hans teorier/experiment innan det var dags för skolvalet, så vi fick typ jättelång rast. Skämtade med Amanda om att rösta på Satanistiskt Initiativ, som hon sa var ett hittepå-parti (det finns tydligen på riktigt, vi googlade det efteråt och dog), men jag vågade inte så jag tog Miljöpartiet... varför inte, liksom.

 

Det kändes jättebra på japanskan för en gångs skull och det gjorde mig glad! Vi gick igenom fyra nya kanji-tecken och gjorde ett papper om na- och i-adjektiv och läraren var typ helt over the clouds för att min mening var bra??? Liksom skulle skriva vad jag svarat på tavlan och hon behövde inte rätta så mycket och hon bara "deN SOM SKREV DET HÄR GJORDE RÄTT I ATT ANVÄNDA EN PARTIKEL DÄR OCH JUST DEN FÖR DET BETYDER ATT DET FINNS ETT MEN OCH PERSONEN SKREV OCKSÅ DEMO (men på japanska) OCH ÅÅÅH 8DDDD", basically ;w;

 

Ska klippa mitt hår senare ikväll, vet inte när för mamma ville vila först, så jag sitter och fixar tidsinställda inlägg av Damnation för att jag bestämt mig för att lägga upp den (den kommer hamna här, från fredag till söndag klockan tolv på eftermiddagen, för det är tre delar). Är ganska okej just nu, faktiskt c:

 

Upptäckte förresten Front Porch Step när jag egentligen skulle sova och alltså hans röst är så mysig ;w;

 

ÄR SJUKT STOLT ÖVER MIG SJÄLV SOM LYCKADES AVSLUTA DEN FÖRSTA NÅGOT LÄNGRE HISTORIEN PÅ TYP TUSEN ÅR. Har liksom mest skrivit one shots med AU's till karaktärer, men Damnation innehåller tre delar så jag är faktiskt jättestolt!!!

 

Behövde bara dela med mig av detta, haha </3

 

Funderar fortfarande på om jag ska lägga upp den eller inte, ska bestämma mig till imorgon så att jag har tid att tidsinställa inlägg över helgen, but I can tell you that Damnation is one hell of a story~

Idag började jag inte förrän halv tolv så jag vaknade... åtta. Kul, huh? Så jag spenderade den extra tiden med att skriva och vara produktiv på det sättet, och så tog det tusen år att välja outfit också. Kom till skolan och fick världens ångestattack när jag skulle äta lunch så jag hoppade det... eh... det här inte bli en vana igen.

 

På psykologin så hade jag läxförhöret och det kändes väldigt bra, typ som om jag kommer få C eller högre. Pratade med Alex efteråt och tvingade honom att hjälpa mig få upp en flaska för jag suger på sånt, och så var jag hysterisk med Amanda för det är en månad kvar till Asking Alexandria/Crown The Empire!!111!!!1!11

Vi började också gå igenom Pavlov efter rasten och det var pretty much det.

 

På läxtimmen så skulle läraren gå iväg så vi fick vara kvar ensamma... var typ allmänt hysterisk, pluggade lite japanska och lekte hänga gubbe och skrev på Damnation innan jag gav upp och gick hem.

 

Sen jag kommit hem så har jag pratat med Frej i telefon, ätit middag, lyssnat på musik och skrivit mer på Damnation. Kom på det bästa slutet någonsin till den, har spelat upp det tusen gånger i mitt huvud och ler varje gång. Ihihihihi ♥

Hade engelska på morgonen, och det var allmänt händelselöst som vanligt. Det är så jävla enkelt att det är löjligt, seriöst. Så jag och Amanda bestämde oss för att ta reda på hur man tentar av en kurs, så jag ska högst antagligen göra det i oktober~

 

Matten idag var något bättre än igår, fastän det var allmänt uttröttande. Blev placerad med två personer som heter Anna och Salvatore (tror jag???) och skrev "Dragon Master" på min namnlapp och så fick Amanda vår lärare att kalla mig för Jamie och henne för Jack. Har inte använt mitt """riktiga""" namn på typ evigheter och det känns skitmärkligt när folk säger det, so it was a really nice change ♥

 

Har mest pluggat psykologi sedan jag kom hem, och ätit middag såklart. Har ett litet läxförhör om Freud och hans galenskaper imorgon, och jag tror att jag har koll på det allra mesta nu C: (Alltså jag svär han kom på alla teorier om att barn blir sexuellt tillfredsställda av att suga på mammans bröst och att barn blir förälskade i sina föräldrar för att han skulle slippa känna sig så jävla sjuk med sina egna issues liksom alltså nEJ lägg av <////3)

Somnade inte förrän ca ett och vaknade innan åtta, så alltså över en timme innan jag egentligen skulle vakna. Masade mig ur sängen i alla fall, bara för att jag suger på att somna om, och åt frukost och så. Åkte till skolan för att äta lunch men träffade Robin och Elin från naturklassen och ingen av dem skulle äta + de hade inte sett någon annan, så jag var med dem istället. (Fun fact: flera av de jag vanligtvis är med satt i matsalen typ hela den tiden så jag hade kunnat äta lunch om inte Robin var så jävla blind liksom tack <///3)

 

Minns knappt vad som hände på etniciteten, men matten sög och jag är så jävla otaggad på det här med matte nu. Det är typ jag + fem från min klass som är med elever som jag aldrig någonsin ens sett förut och vi ska ha matte med dem från halv tre till fem, den ordinarie läraren var inte ens där så vi hade en lärarkandidat som sög och var jobbig. Det enda som var bra var att klassen lurade henne att vi slutade halv fem och så var jag, Amanda, Paulus och Zeb helt jävla hysteriska under rasten och det var... ja xD

 

Sen jag kom hem har jag ätit middag och sett på HIMYM. Sitter nu och lyssnar på Beartooth och ska högst antagligen skriva just nu, för jag planerar att gömma mig i mina berättelser i ett tag framöver. Det lät bara bra mycket bättre än verkligheten.

 

 

Eto, få se nu... i fredags så var det så att cirka tre minuter efter att jag gått hemifrån så kom min huvtröja levererad direkt till våran dörr. Efter en hysterisk konversation med mamma så blev det bestämt att pappa skulle komma med den till mig, och han kom innan bussen, så han bestämde sig för att skjutsa mig till skolan. Det var snällt ♥

 

 

Idag så drack jag ananste och det var så jävla gott??? Blev sjukt glad när jag såg att det fanns för jag gillar te så mycket speciellt något udda smaker typ ;u;

 

På idrotten så pratade läraren om friluftsliv för att vi ska göra instruktionsvideor om hur man klarar sig i naturen. Ska göra om allemansrätten med tre kompisar och det ska väl bli okej tror jag.

 

På psykologin så gick vi igenom det vi ska kunna till miniprovet om Freud igen, och jag tror att jag har ganska bra koll. Jag måste dock läsa igenom en gång till men det borde inte vara något problem det heller.

 

Var tvungen att åka innan japanskan för att jag skulle på möte med logopeden som utredde mig för dyskalkyli igen, så direkt när jag kom hem så åkte jag och pappa dit där vi mötte en special pedagog från min skola. Personligen tyckte jag att mötet verkligen inte var värt en och en halvtimmes bilköer efteråt. Liksom jag trodde att jag skulle få konkreta saker som jag måste ha för att klara skolan, typ att logopeden skulle säga att jag måste ha miniräknare och längre tid under prov, men han sa typ sådant som han sa förra gången jag var där och det var typ allt. Mötet tog en halvtimme och jag bara <///3 Fast de spelade Green Day och The Offspring och Marilyn Manson på radion så det var okej. Dessutom tycker jag att det var roligt att pappa sa att det var bra att jag spelar tv-spel eftersom jag har seg reaktionsförmåga, för det är tydligen ett jättebra sätt att träna upp sådant på~

 

Sen jag kom hem så har jag ätit middag och satt på American Horror Story. Sitter och kollar på det just no and holy shit drama is happening O___O (vet redan allt som händer för jag har sett alla säsonger som kommit ut hittills men ändååå </3) Ska typ skriva och se på det här ett tag och så får vi se. Måste packa och så för jag ska åka till Frej i helgen C:

 

ALLTSÅ JAG STÖR MIG SÅ JÄVLA MYCKET PÅ TATE VARFÖR TYCKER ALLA OM HONOM HAN ÄR EN JÄVLA PSYKOPAT SOM VILL ATT VIOLET SKA TA LIVET AV SIG ÄVEN OM JAG FATTAR VARFÖR SÅ FATTAR JAG INTE VARFÖR ALLA LIKSOM VILL HA HONOM SOM SIN POJKVÄN HAN ÄR INTE JÄTTESÖT HAN ÄR INTE FANTASTISK HAN SÄGER VISSA DJUPA POETISKA SAKER MEN HAN ÄR ETT JÄVLA RÖVHÅL ALLTSÅ HAHAHAHAHHA JAG ORKAR INTE </////3

Igår så insåg jag att engelskan inte alls är svårare det här året. Jag menar, jag var klar med två och en halv timmes arbete efter en halvtimme. Liksom seriöst jag vill typ bara tenta av året eller så men vågar inte fråga någon om jag får göra det haha </3

 

Hade också matte, och då fick vi höra att onsdagslektionen blivit flyttad till måndagen så att vi ska sluta halv sex. Självklart blev det kaos i klassrummet, men läraren lovade att se vad hon kan göra för att fixa det + flera av mina kompisar har sagt att de ska ta upp det med rektorn för de får egentligen inte hålla oss kvar efter fem, så det ska väl bli bra (hoppas jag).

 

När jag kom hem så fick jag American Horror Story som kommit på posten, så jag roade mig med den resten av dagen + skrev lite. Det var väl allmänt trevligt och sådär, antar jag.

 

Idag så hade vi någon specialdag, så det kom politiker till vår skola som hade en debatt i aulan. Blev typ så jävla arg för att 1. alla svar de gav var så extremt vaga, 2. de skulle inte prata om bara kommunen skolan ligger i för de allra flesta som går på min skola bor inte ens i samma kommun, 3. Sverigedemokraterna störde mig och 4. Vänsterpartisten var en jävla idiot. Liksom, han mobbade SD, vilket jag egentligen inte har så mycket emot, men efter det så slutade eleverna lyssna på honom och jublade enbart för att han var på SD, och han snackade så jävla mycket skit. Kul att han var på partiet som har samma skolpolitik som hans eget parti! :DDDD

 

Annars så låste jag in mina nycklar i mitt skåp så att jag fick knipsa upp det, blev typ intervjuad av skoltidningen and got slapped on the ass + fick en kompis bröst uppkörda i mitt ansikte alltså HAHAHAHHA va????? <////3

 

Kom ganska precis hem, så ska väl se på American Horror Story och läsa i psykologiboken inför lektionen imorgon.

I fredags så hade vi mentorstid och jag fick det roligaste sms:et någonsin. Jag skrattar fortfarande varje gång jag tänker på det ♥